Som framgår av rubriken ovan är söndagens tema ”Guds barn”. Tidigare var temat ”Guds Son och Guds barn” – ett fylligare tema som kopplar samman det som hände den första julen – att Guds Son blev ett människobarn – och det som följer av detta världshistoriens största under – att vi människor kan bli Guds barn – det största undret i en människas liv. Eftersom den gångna julhelgen särskilt lyft fram det förra undret, vill jag i denna betraktelse lyfta fram det senare, alltså något om ”Guds barn”.
Guds barn blir man genom att föras av sina föräldrar till Jesus i dopet.
”Låt barnen komma till mig och hindra dem det inte, för Guds rike tillhör sådana som de”, säger Jesus. Det är för att barnen är syndare som Jesus vill att de kommer till Honom. För vad behöver syndare bättre än Jesus – syndares Frälsare? Men barnen – särskilt de späda – är väl inga syndare? Nej, inte i den meningen att de inte tänkt, sagt eller gjort något ont. Ändå är också de syndare. Det blir man inte först så småningom. Det är man alltifrån födelsen. Varje människa föds in i ett släkte som i otro och synd vänt Gud ryggen. Men Jesus säger ju att Guds rike tillhör barnen? Ja, men på samma sätt som Guds rike tillhör alla människor, nämligen så att Guds rike finns där för allas räkning. Men det gäller för alla – också de späda – att frälsas in i Guds rike. Och frälsning är att komma till Jesus och genom Honom bli Guds barn.
Hur frälser då Jesus de späda? Jo, genom dopet. Det ger ju inget mindre än just syndernas förlåtelse. Därför talar vi om dopet som ett nådemedel. Men för många är dopet inte en Guds frälsningshandling utan en människas bekännelsehandling. Genom dopet visar man att man omvänt sig och börjat ett nytt liv. Här ber jag dig slå upp och läsa Tit 3:4-7, Apg 2:37-39 och 1 Petr 3:18-22. Vad vittnar dessa Skriftens ord om? Jo, just att dopet är ett nådemedel, där Gud är den som verkar och av nåd ger syndernas förlåtelse till frälsning och barnaskap hos Gud.
Men måste man inte tro innan man kan bli döpt? Och det kan väl inte de späda? Är tron människans gärning, då kan de späda naturligtvis inte tro. Men är tron Guds gärning med den som inte gör Honom något motstånd, då kan också de späda tro. Vad säger då Skriften? Jo, att tron uteslutande är Guds verk, en gåva av nåd (Ef 2:8, 9). Och en gåva behöver man inte vara vuxen för att ta emot. Det kan man göra även som späd.
Men man måste väl ändå var medveten om sin tro? Och det kan i alla fall inte de späda. ”Det gör inget till saken att barnet inte är medvetet om sin tro, ty en kristen tror ju även under sömnen, fast han inte är medveten om det.” (Martin Luther) ”Kyrkan har av apostlarna mottagit seden att döpa små barn.” (Kyrkofadern Origines död år 251) Jesus vill alltså att barnen kommer till Honom. De är ju syndare som behöver en Frälsare. Och eftersom det är i dopet som Jesus frälser de späda och gör dem till Guds barn, vill Han att de av sina föräldrar förs till Honom i dopet, och det så snart som möjligt. Detta är så viktigt för Jesus att Han blir upprörd, om man hindrar barnen från att i dopet erhålla den dyrbaraste av alla gåvor – syndernas förlåtelse till frälsning och barnaskap hos Gud.
Guds barn förblir man genom att läras av sina föräldrar att leva med Jesus.
Det som sker på barnets dopdag behöver sedan ske dagligen. Här har framför allt barnets föräldrar ett stort ansvar. Det gäller för dem att vara för barnet vad Timoteus mor och mormor var för sitt barn och barnbarn och senare aposteln Paulus för sin unge medarbetare, så att det till varje barn, när det är moget att ta eget ansvar, kan sägas:
”Håll fast vid det du har lärt dig och blivit övertygad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis så att du blir frälst genom tron på Kristus Jesus.”
När det nu gäller föräldrarnas ansvar, handlar detta om att lära barnen leva så med Jesus att de förblir vad de blev i dopet – Guds barn. Det handlar det om att låta barnen få höra om deras Frälsare och bäste vän, att göra dem förtrogna med Guds Ord och lära dem gå bönens väg till ”Gud som haver barnen kär”, att göra dem hemmastadda i Guds hus och ge dem Guds bud som vägvisare för resan genom den farliga världen.
Men för att kunna axla detta ansvar är det helt nödvändigt att själv bli barn inför Gud. Bara Guds Ord kan göra dig sådan. Gå därför till Ordet. Låt det på allvar få tala till dig och göra dig så liten, att du inget annat har att hålla dig till och lita på än Guds blotta nåd. Då är du i Guds rike och som barn inför Gud. Då har du också de rätta förutsättningarna för att kunna gå in under det ansvar som följer med att föra barnen till Jesus i dopet. Visst blir det många fel i umgänget med barnen. Men så länge du har din tillflykt hos Jesus, lever du i syndernas förlåtelse. Herren ska då bevara din själ och även se till att de fel du gör dig skyldig till gentemot barnen inte blir dem till skada, utan att du trots allt kan få vara dem till hjälp när det gäller att leva så med Jesus att de förblir Guds barn. Amen! •