I Faderns, Sonens, och den helige Andes namn. Amen.
På askonsdagen börjar fastan, kanske den viktigaste tiden under kyrkoåret, en tid där vi förbereder oss för påskhögtiden. Det är en tid för eftertanke, till omvändelse, till fasta, till mer bön och bibelläsning, till mer givande. En tid där man får stanna upp.
I Gamla testamentet läser vi om Davids dotter Tamar som tog aska och strödde över sitt huvud och rev sönder dräkten som hon hade på sig efter det att hon blivit lurad och kränkt av en av sina bröder.
På askonsdagen tecknas vi med aska, för att vi har blivit lurade av djävulen. Han lurade oss och vi litade på hans falska löften, att tro att det var bättre hos honom än hos Gud. Men, sedan fyllde han oss med skam och vi blev smutsiga och orena. Men det är inte bara djävulens fel. Det är också vårt eget fel. Vi är syndare, som aldrig blir helt nöjd med det Gud gett oss. Vi är inte nöjda med våra liv. Verkligheten är inte som vi hade hoppats. Vi är otacksamma för det goda vi fått av Gud, det är inte tillräckligt bra, inte spännande nog, alltför tråkigt. Vi har så lätt för att bli fångade av det som finns här i världen, som om vi alltid skulle leva här på jorden.
Omvänd dig! Fastetiden är en särskilt tid som kallar oss till omvändelse. Må Gud ge oss alla en sådan ånger nu under fastetiden, där den helige Ande får visa sanningen om oss. I Joel 2 säger Herren: Vänd om till mig av hela ert hjärta, med fasta, gråt och klagan.
Vänd om. Det betyder att vi skall springa ifrån synden, erkänna den och bekänna den. Därefter skall vi tacka Gud för allt det vi har fått. Tacka Gud, för allt det goda du har runt omkring dig.
Vi bekänner alltså inte bara synden, vi tackar också Gud för hans godhet. Istället för att vara missnöjd, tacka Gud och underordna dig honom så att du tjänar där han satt dig att vara.
Askan på pannan, visar att vi sörjer över våra synder, vi skäms, men samtidigt påminns vi om vår egen död och begravning. Adam fick höra av Herren: Jord är du, och jord skall du åter bli. Men denna gång handlar det inte om vår egen begravningsgudstjänst, men vi påminns om att det en gång ska läggas jord på våra kistor och pastorn skall säga: Av jord är du kommen, av jord skall du åter bli. Allt som föds skall också dö. Döden är en konsekvens av synden och synden separerar oss från Gud.
Fastan avslutas på långfredagen, med en påminnelse om Jesu död och begravning. Fastan är en mörk period. Askan är på din panna. Det är inte vackert, men med trons ögon ser du korset, hoppets symbol. Askan på din kommande kista bildar också ett kors och påminner om att Jesus Kristus har på korset besegrat döden. Jesus Kristus skall uppväcka dig på den yttersta dagen och ge dig evigt liv.
På Askonsdagen vänder vi ryggen mot synden och vänder blicken mot Jerusalem, mot korset på Golgata, för där hänger mitt hopp i livet och i döden, Jesus Kristus. I sången heter det: Så som Jesu kärlek var, aldrig någons varit har. Kraften i Guds kärlek höll Jesus fastspikad på korset. Korset är livets träd, varifrån vårt liv med Gud tar sin början. Vi ser glädjen i korset och den tomma graven. Han hänger inte kvar på korset. Han ligger inte kvar i graven. Han har krossat och besegrat djävulen, helvetet, synden och döden. Jesu korsdöd ger oss trygghet, visshet och frimodighet. Oavsett vad morgondagen har i sina händer: Var frimodig, för Kristus korsfästes och dog för dig och är uppstånden.
Joel 2: Riv sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd om till Herren er Gud, för han är nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd, och han ångrar det onda.
I Dr Martin Luthers morgonbön och aftonbön heter det: När du stiger upp och när går och lägger dig gör korstecknet. Det är en påminnelse om nåden som kommer just från korsets budskap, Jesu död för mig och mina synder. Allt är fullbordat. Samtidigt blir vi då påminda om vårt eget dop. Paulus skriver: Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet.
Du är inte bara märkt med aska, han har märkt dig med sitt namn genom det heliga dopets vatten. På askonsdagen heter det: Kom ihåg, o människa att av jord är du kommen och av jord skall du åter bli. Men budskapet på askonsdagen är också: Kom ihåg, o människa att Gud är en människa som du och jag, som tagit dina frestelser, din skam och din sorg på sig. Han har tagit Faderns vrede på sig och gjort allt till aska som ett brännoffer, som ett syndoffer.
Jes 61: Han har sänt mig att ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovsångsdräkt i stället för en modfälld ande. Och de ska kallas ”rättfärdighetens terebinter”, planterade av Herren till hans förhärligande.
På askonsdagen vänder vi synden ryggen och vänder oss till Herren och hans nåd och barmhärtighet. Där är frid och glädje även på askonsdagen, ja under hela fastan.
I Jesu namn. Amen. •