”Se jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly.” (Jes 28:16)
Dessa ord om Kristus hos profeten Jesaja citeras av både Paulus och Petrus i deras brev. Det står fast att den som tror på Kristus, den levande stenen, aldrig ska komma på skam. Inte ens på domens dag kommer hon ha någon synd att skämmas för. Den som litar på Jesus kan tvärt om vara frimodig i förvissning om att i Honom är hon ren, helig och fullkomlig inför Gud.
Med liknelsen om vingården använder Jesus en välkänd bild. I Jesaja 5 finns en sång om Herrens vingård och där heter det att vingården är Israels hus och Juda folk. Där ligger fokus på att Herren förväntade att den skulle bära äkta druvor, men istället bar den vilddruvor. Han väntade laglydnad men fann blodiga lagbrott, han väntade rättfärdighet men fann skriande orättfärdighet (Jes 5:7).
I Jesu liknelse riktas kritiken inte först och främst mot folket som helhet, utan mot dess präster och skriftlärda. Gud hade arrenderat ut vingården till dem, för att de skulle sköta om den så att den bar frukt. De skulle undervisa folket, bära fram offren och djupast sett genom detta visa människor till hörnstenen Kristus, som skulle komma och frälsa dem. Men istället för att se folket som Guds egendom, började de tänka på sin egen position och som att folket tillhörde dem.
Gång på gång sände Herren sina tjänare profeterna för att förkunna omvändelse och tro. Men de blev inte mottagna utan några slog de, andra dödade de, säger Jesus. Nu hade han en enda kvar, sin älskade son. Till sist sände han honom till dem och tänkte: De kommer att ha respekt för min son. Men vinodlarna sade till varandra: Här är arvtagaren! Kom, vi dödar honom, så blir arvet vårt. Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården.
Denna liknelse berättar Jesus dagen efter intåget i Jerusalem, alltså bara några dagar innan översteprästerna de skriftlärda skulle lyckas med sitt uppsåt att röja honom ur vägen. Att Jesus talade om dem blev tydligt för dem. Några av dem kanske varit med i samtalet i Stora rådet nyligen, efter att Jesus uppväckt Lasarus, och mindes vad som då sades:
”Vad gör vi? Den här mannen gör många tecken. Låter vi honom hålla på så här kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både templet och folket. En av dem, Kaifas som var överstepräst det året, sade till dem: Ni förstår ingenting. Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör för folket än att hela folket går under?” (Joh 11:47-50) Så hade de beslutat att döda Jesus.
Så faller domen över dem, vingårdens herre ska döda vinodlarna och ge vingården åt andra. Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten. Jesus citerar från Ps 118. Han blev förkastad, utlämnad till döden på korset, men genom sin seger på korset och genom uppståndelsen blev han till en underbar hörnsten i Guds rike.
Den som tror på denna hörnsten behöver inte fly, läste vi hos profeten Jesaja. Genom tron på Jesus har hon frid med Gud. All synd är förlåten.
Det är också förhållningssättet till Jesus som alltid är avgörande. Jesus talade till sin samtid om att Guds rike tas ifrån dem som förkastar honom och att det ges åt andra. De orden gäller lika mycket idag. Om vi förhärdar oss, avvisar och föraktar evangeliet om Jesus, då tas Guds rike efterhand ifrån oss. När vi menar oss klara oss själva utan Guds nåd och förlåtelse går det illa, då kan Gud inte ge sin nåd. Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka. (Jak 4:6)
När människor däremot ser och förstår sin andliga situation inför den helige Guden, och vill ta emot Jesu förlåtelse, då växer Guds riket och bär frukt. Då finns den bästa jordmånen för Guds Andes arbete. Då kan församlingen samlas i ett enkelt skjul eller i en mäktig katedral och Guds rike vara mitt ibland den och i den genom Jesus.
Men där det inte finns behov av korsets budskap, där det upphör att predikas, även om det talas mycket om evangelium och Guds kärlek, då flyttar Guds rike. För Guds rike är där evangeliet om Jesu försoning ljuder.
Av detta förstår vi hur oerhört angeläget det är både för egen del, för människor omkring oss, och för kommande generationer, att vi tar vara på Guds rike när det är hos oss. Att vi tar vara på Guds nåd och lever av den. När det finns hjärtan som lever i behovet av Jesu förlåtelse, då kan Guds Ande fortsätta bo och verka bland oss. Då kan Jesus få bära frukt i kärlek och goda gärningar och skapa och förnya längtan att räcka evangeliet vidare till familj, vänner och till alla människor han sänder i vår väg. Ja, Herren Jesus väcker också bönen och arbetet för missionen nära och långt borta.
Guds innerliga önskan är att du och alla människor genom dopet och tron ska bli inlemmade i Kristi rike och nu och på domens dag vila tryggt på hörnstenen Kristus. •