Uttrycket Adventus Domini, Herrens ankomst, har givit denna tid under året dess namn, advent, ”ankomst”. 4 söndagar räknar vi i advent. Många seder och bruk har kommit att prägla adventstiden och närheten till julen smittar av sig, så att adventstidens egen karaktär ofta går förlorad. Man börjar liksom fira jul redan i månadsskiftet november/december och när man kommer till 25 december är många trötta på all bjällerklang, reorna börjar, glöggen är slut och fastlagsbullarna hägrar …
Låt oss återge adventstiden dess karaktär! Julen kommer ju, om vi bara väntar! Kanske den rent av blir fylligare om vi låter adventstiden vara vad den är tänkt att vara.
Advent är en fastetid. I gudstjänsten ser du att färgen är violett. På samma sätt som fastan före påsk hjälper oss att ta till oss budskapet om Jesu lidande, död och uppståndelse så är adventstiden tänkt att hjälpa oss att ta till oss budskapet om att han kommer, om hans ankomst.
Främst tänker vi i advent på hans ankomst genom sin födelse i Betlehem. Många människor tycker att det är underligt att man den första adventssöndagen läser om hur Jesus rider in i Jerusalem och efter några veckor läser om hans födelse i julevangeliet. Men det hänger ihop. Den allra djupaste anledningen till att han blir född i Betlehem är att han ska komma till sitt lidande, sin död och sin uppståndelse i Jerusalem. Och – så som vi hoppas och längtar – att han ska komma åter en gång. Inte som vid sin första ankomst till jorden, stilla och oförmärkt, fast hela änglaskaran sjunger hans lov. Det ska de göra även vid hans återkomst. Då kommer han i härlighet med alla sina änglar. Då ska inte bara herdarnas äng i Betlehem lysas upp och höra lovsång. Då ska alla jordens inbyggare falla på knä, blanda sin lovsång med änglarnas och hylla honom som HERREN, Gud Fadern till ära.
För att vi ska kunna vara beredda att med glädje få möta honom en gång vid hans återkomst, kommer han till oss här och nu, i vår tid och på vår plats. Vi kan ta emot honom och leva tryggt och väl med honom i tro. Adventstidens bibelläsningar hjälper oss att hämta styrka och växtkraft.
Vi inleder tredje årgångens läsningar denna söndag. Evangelieläsningen ur Lukas 4:e kapitel börjar bra men tar en underlig vändning. Bygdens son kommer. ”Jag satt jämte honom när vi läste Psalmerna i synagogan när vi var små”, säger en. ”Jag lekte med Joses och Simon och hans systrar, utanför Josefs snickarverkstad”, säger en annan. Och så läser ”bygdens son” ur Jesajas bok om den kommande frälsningstiden. Hans utläggning är kort. Det Jesaja profeterade om, det har kommit till folket i Nasaret här och nu, genom vad de hör Jesus säga.
Men vad händer då? Vad blev det av hans ankomst till Nasaret? Folket häpnar, det han säger låter ljuvligt och han prisas! Men – så stänger sig nasaretborna för budskapet: ”Vi vet ju vem han är! Josefs son. Vi känner till den familjen.” Man trodde att man visste vem Jesus var. Man hade kanske blivit för van vid honom. Hemmablind. Man såg inte hans helighet. Den var visserligen fördold. Ändå fanns det andra som ”såg hans härlighet, den enfödde Sonens härlighet ifrån sin Fader.”
Det finns en varning och en tröst i Lukas-orden. Varningen: Se till att du inte blir så ”van” vid Jesus, att du inte ser vem han verkligen är! Det är en varning, inte minst till oss, som ofta rör oss i kyrkliga sammanhang. Får vårt sinne valkar? Handskas vi så mycket med det kyrkliga, det heliga, att vi inte längre märker att det är Den Helige och Hans Kyrka vi har att göra med? Måtte Herren Jesus aldrig behöva gå mitt ibland oss, bort ifrån oss, så som det blev i Nasaret när vi läser om hur besöket i Nasaret slutade.
Men trösten, då?
Trösten är att Jesajas löfte om frälsningens tid, det löftet går i uppfyllelse inför dig, när du hör Jesus säga detta. Du, fattig, syndig människa! Du, fånge under stora och små synder! Du, som har svårt att se Guds rike och hans handlande i världen och med dig! Du, som upplever betryck från Ovännen som vill kväva Guds Andes liv i dig! Till dig talar Jesus, från läspulpeten i Nasaret ur Jesajas bokrulle vad Fadern av evighet har tänkt för dig och som går i fullbordan när Jesus kommer. Hans ord kommer till dig där du sitter i fåtöljen eller vid köksbordet och läser Kyrka och Folk, det är Herrens ankomst, Herrens advent, till dig! Han kommer till dig, in i ditt hem och ditt liv med NÅD. Vi vet att Herrens nåd är ny varje morgon. Nu säger Jesus att han proklamerar ”ett nådens år”. Så långt vågar vi dödliga inte alltid sträcka våra planer, men han som har besegrat döden, han kan lova!
Idag lägger han med glädje i din famn förlåtelse och renhet för alla dina tarvliga och hopplösa synder. Hans glädje är att förlåta. Han ger dina ögon klarsyn att han är Herren i ditt liv och Herren med all makt i himmel och på jord. Det behöver vi hjälp att se, när eländesrubrikerna blir för svarta och för stora i allehanda media.
Herrens ankomst, Adventus Domini, i ditt hem. Vad kan du göra? Du kan öppna ditt hjärta i bön och bot och upplåta vart hemligt rum. Du kan göra dig redo att ta emot Guds Son. Tro evangelium! Himmelriket är nära, nära dig.