Läs Luk. 1:67-80
Så hade prästen ändå fått bli pappa nu på äldre dar. Vad han så länge hade bett om hade gått i uppfyllelse, och inte bara det. Han var indragen i det avgörande frälsningsskeendet i hans folks historia. Så kom dagen när den lille pojken skulle omskäras, förbundstecknet, på den åttonde dagen. När namngivningen skulle ske, kunde den stumme prästen via en skrivtavla meddela att han skulle heta Johannes. Därmed gav han till känna vad ängeln hade hade sagt till honom, och i samma ögonblick lossnade hans tunga efter nio månaders tystnad. I den Helige Ande bar han fram en lovsång, som alltsedan dess varit Kyrkans särskilda morgonsång, ”Sakarias lovsång”. Kanske var det under de sista åtta dagarna efter barnets födelse som lovsången på ett särskilt sätt hade börjat växa fram i hans hjärta.
Ängeln Gabriel
Tre personer i Skriften får besök av ängeln Gabriel: profeten Daniel, jungfru Maria och så prästen Sakarias. Vid tjänstgöringen i templet hade ängeln Gabriel meddelat honom om att hans bön var hörd i himlen. När han senare tänkt på denna händelse har han säkert kommit ihåg vad som står om samme Gabriels besök hos Daniel med de profetiska budskapen om Människosonen. Och nu hade Herrens ängel besökt just honom. Att det inte var en hallucination hade han fått säkert bevis på genom att han blev stum. Och därtill hade ju hans Elisabet blivit gravid, fastän hon var så långt upp i åren. Och i graviditetens sjätte månad hade de fått besök av Elisabets släkting från Nasaret. Hon hade berättat om förunderliga ting. Också hon hade fått besök av ängeln Gabriel. Så förstod den åldrande prästen att han var indragen i Guds rikes avgörande skede. Han visste att Frälsaren låg gömd i Marias moderliv och att han själv skulle bli pappa till Messias vägröjare, honom som både Jesaja och Malaki profeterat om.
En ny sång
Han blev i sitt hjärta uppfylld av glädjen att Gud hade hört hans bön. Kanske att han hade för länge sedan slutat att be, därför att både han och hans Elisabet var så pass långt upp i åren. Och tänkt att den bönen ville Gud inte höra. Men Gud glömmer aldrig sina barns böner. I sinom tid kommer det alltid någon form av bönesvar. Nu hade han alltså blivit pappa samtidigt som Guds löften till hans folk var på väg in i sin uppfyllelse. Hans hjärta jublade. Han visste att han själv stod med i Guds förbund, att Gud som hör bön, också hör hans bön. Han visste att Frälsaren var i antågande. Han visste dessutom att han själv skulle finnas med som ett redskap i Guds plan, när han som pappa skulle fostra den pojke som skulle bli vägröjaren, den pojke om vilken Jesus längre fram skulle säga, att han var den främste som fötts av någon av kvinna.
Sakarias fick alltså uppleva den allra första fullbordan av Guds messianska löften genom de två små pojkarnas ankomst i världen. Vi däremot lever i den fulla uppenbarelsen av frälsningens under. Vi har fått höra om änglasången i Betlehem, om Johannes omvändelseförkunnelse och väckelsen vid Jordan. Fyra evangelister har delgett oss Jesu undervisning och alla de under Jesus gjorde, sjuka som blev friska, döda som uppväcktes. Vi har nåtts av evangeliet om Jesu död och uppståndelse, om syndernas förlåtelse, och vi har blivit döpta in riket och vi väntar en annan uppfyllelse, Guds Sons ankomst i härlighet. Vi ser fram emot att få vara med när Guds folk samlas kring Lammets tron och den nya sången. Om en präst får bära detta i sitt hjärta och fyllas av den lovsången kan han med kraft fortsätta den förkunnelse, som som sammanfattas i Johannes döparens ord: Se Guds Lamm, som bär världens synd. Det gör skillnad i församlingen.
Alla som låter Guds Ande föra in detta evangelium i sina hjärtan fylls av lusten att sjunga den nya sången. Men de får också kraft att fullgöra de uppgifter de får av Herren. Sakarias skulle tillsammans med sin Elisabet fostra Johannes för den uppgift som Herren hade för honom. Att ta emot barn och fostra dem för Guds rike hör till de största uppdrag en människa kan få. I den rollen blir det även många anledningar att be om vägledning, kraft, förlåtelse, välsignelse. Den som inte får egna barn har ändå omkring sig familjer, där föräldrar behöver sina medkristnas förböner.
Du barn ska kallas den Högstes profet… Johannes skulle bli ett sändebud. Också vår tid behöver sändebud, sådana som kan förkunna väckelse och omvändelse och som kan peka på Jesus och säga: Se Guds Lamm, som bär bort världens synd. Det finns inget vi och våra medmänniskor behöver så mycket som ordet om syndernas förlåtelse. Några barn ska undervisas och ledas, så att de kan bli sådana sändebud. Men han som hörde Sakarias bön, han vill också höra våra böner, både när vi ber för Ordets tjänare att de ska fyllas med lovsång i sina hjärtan och när vi ber att han låter barn födas, som kan fostras och ledas till att bli sändebud i vår tid. Låt oss också be att Herren bland de unga kristna männen i våra församlingar kallar på några, som med lovsången i sitt hjärta frimodigt vågar säga ”ja” till Herrens kallelse. Amen