I den nu gällande Evangelieboken, som antogs 2002, återfinns fem texter ur Gamla testamentets apokryfiska böcker: Tobits bok, Salomos vishet, Jesu Syraks vishet och Manasses bön är representerade. De kallas också ibland de deutrokanoniska böckerna.
Det kan diskuteras om dessa läsningar ska återfinnas i en Evangeliebok, framförallt som textläsaren säger ”Så lyder Herrens ord,” som följs av församlingens svar ”Gud vi tackar dig.” Men det hindrar inte att vi ska läsa dem och utlägga dem. Tvärtom! Luther kallade dem ”god och nyttig läsning, men inte som böcker som kunde ligga till grund för kyrkoläran”.
Man kan därför fråga sig varför dessa viktiga böcker för många evangeliska kristna i vår tid är närmast okända?
Det har inte alltid varit så – dessa böcker har spelat en stor roll för trons människor och vi har all anledning att följa i deras fotspår.
Gamla testamentet lästes på grekiska
Det ligger till så här: De första kristna, som inte var av judisk härkomst läste det som vi nu kallar Gamla testamentet i en grekisk översättning av de hebreiska skrifterna. Den kallades Septuaginta och innehöll ytterligare några böcker skrivna på grekiska. I den ortodoxa och romersk-katolska kyrkan har de alltid räknats med bland Gamla testamentets böcker – men efter reformationen ifrågasattes detta. Ibland fanns de med och ibland inte. I vår senaste officiella bibelöversättning från år 2000 återfinns de nyöversatta och vissa inkluderades alltså i evangelieboken som fastställdes några år senare.
Fungerade som exempelberättelser
Och lästes gjorde de, vet vi. Inte minst i Sverige på 1600- och 1700-talet och långt in på 1800-talet. Särskilt viktig för många var boken som Jesu Syraks vishet men även Tobits bok var flitigt läst.
Ibland predikades det också över dem och de framhölls som nyttiga och viktiga genom sin moraliska halt och de förebilder bland människor som det berättades om.
Det är en stor förlust att de försvunnit ur mångas medvetande. Ta fram dem och läs dem, en efter en, i det som nu kallas ”Tillägg till Gamla testamentet”. Många dråpliga detaljer finns och man förstår att människor inte minst i det traditionella bondesamhället kände igen sig och hämtade lärdom!
Vi har mycket att lära
För att inspirera till läsning tar jag Tobits bok som exempel. Ett litet stycke var anbefalld läsning på den 20 efter Trefaldighet i år – men boken har så oändligt mycket mer att ge. Det lilla utsnittet i evangelieboken förmår knappast förmedla detta.
Söndagens läsning var hämtad från den senare delen av boken. Det man slås av är de varma relationerna bland människorna som det berättas om. Hur man behandlar varandra med respekt och vänlighet. Ja, det som skildras är ett traditionellt patriarkaliskt samhälle, men det är viktigt att notera hur kvinnorna lyfts fram och spelar en viktig roll. Vi läser om Edna och hur hon förmanar sin svärson Tobias med kärlek och förklarar att hans hustru ska behandlas respekt och hur han aldrig får vålla henne någon skada. Och Tobias visar sina svärföräldrar sin respekt och tackar dem för deras godhet för allt det gjort för honom.
Det går inte att undgå att tänka hur detta är viktigt ända in i vår tid, ja, kanske särskilt i vårt postmoderna samhälle, där klassiska normer och god moral ifrågasätts
Men Tobits bok rymmer så mycket mer. Vi läste som sagt var bara en liten del. I kanske 2500 år har människor fascinerats av berättelsen och tagit lärdom.
Tobit vägrade ge efter
Tobias far hette Tobit och det är hans namn som används om boken. Det berättas att han och hans hustru Hanna levde i en tid då hela Naftalis hus hade slutat att gå upp till Guds hus i Jerusalem. I stället offrades åt en tjurkalv i Dan och på andra berg i Galiléen men Tobit fortsatte att resa till Jerusalem enligt skriftens eviga påbud.
Han gjorde som han alltid gjort, han hade inget behov av nytolkningar och nyordningar i religionsutövningen. Att tjäna Gud var detsamma som att hålla fast vid Guds ord, fira gudstjänst som han hade påbjudit, och visa barmhärtighet och generositet ”som farmor Deborah lärt honom!”
Trogen också i landsflykt – men uppgiven
När landet blir ockuperat förs han bort till Nineve med sin Hanna och sonen Tobias. Han utmärker sig när han vågar trotsa makthavarna och kungen genom att begrava sina döda landsmän på det sätt Skriften bjuder i opposition mot makthavarna.
Han kämpar i motvind men bli alltmer orkeslös och deprimerad och till slut blir han blind när det faller för mycket ”skit” på honom. Ja, det står faktiskt så: fåglarna släppte sin spillning på honom när han låg utmattad vid en mur. Han blir blind och gråter när han läser i profetens Amos bok: ”Era fester ska vändas i sorg och alla era sånger i klagan.”
Tobits goda hustru har mycket besvär med sin trötte missmodige man, som börjar klaga på vad hon gör och alltid är missmodig. Men han får sig en ordentlig avhyvling av henne: ”Nu är det uppenbart hurdan du är i grunden!” Sitt inte här och klaga! Litar du inte på Herren!” Och Tobit skäms och ropar ut sin nöd för Herren.
Men hur ska det gå för dem, de ville bara tjäna Gud, och hur ska det gå för sonen Tobias? Kommer han i framtiden att finna någon plats att kunna tjäna Herren när förfallet har gått så långt och fler och fler vänder Gud ryggen?
Då får vi i läsa att ängeln Rafael sänds till Tobit och Tobias samtidigt som släktingen Sara, som råkat i svår nöd och vanära bönfallit Herren om hjälp. Tobias ska resa till släktingarna, som bodde på annan ort, och be om hennes hand. Ännu vet han inte att det verkligen är en ärkeängel från Gud som sänts till honom – men han följer noga hans anvisningar.
Trosprovet
Tobias ställs inför ett enormt trosprov. Skulle han våga gifta sig med Sara. Varför ville Herren det? Han förstår inte att det ska bli hans egen och Saras familjs räddning! Hennes situation var fullständigt hopplös. Det står att sju gånger hade hon blivit bortgift, men alla brudgummarna hade dött på bröllopsnatten innan de kommit henne nära!
Men Rafael säger att han ingenting har att frukta och manar på honom.
Tobias vågar till slut gifta sig med Sara, och de ber länge tillsammans och påminner Gud om hans löften och utrustad med galla, lever och hjärtat av en stor fisk driver han ut en demon som förpestat Saras tillvaro, trots att Saras far Raguel inte vågade hoppas utan redan börjat gräva hans grav.
Allt förändrades när Tobias vågade följa ängeln Rafaels ord till punkt och pricka och Tobits ljuvliga lovsång, eller glädjebön som återfinns i slutet av boken sammanfattar allt:
”Herren slår men förbarmar sig också, han för oss till dödsriket, längst ner i jorden, han för oss också upp ur förintelsen … Gläd er och jubla med de rättfärdiga, ty de ska alla samlas och prisa evighetens Herre.”
Det fanns en framtid för Sara och Tobias. Tobit fick ett långt och lyckligt liv står det uttryckligen och gladdes över de sju barn som Sara och Tobias fick. Hanna överlevde honom och begravdes vid hans sida. Tobias och Sara flyttar sen tillbaka till Edna och Reguel och sörjer för dem till deras död!
Dessa personer, deras ansvarstagande för varandra har genom årtusendena inspirerat människor. Av dem lärde man sig gudsfruktan och att lydnad för Guds ord innebär välsignelser.
Identifieringen
Så fick man människor att identifiera sig med och lära av. Det inte är någon tillfällighet att berättelsen om Tobit och Hanna, Tobias och Sara och liknande skildringar finns bevarade ”och är nyttiga att läsa”.
Innan Tobias dog fick han uppleva budet om en ny tid. Gud hade talat och gripit in och förbarmat sig. Den åttonde brudgummen var den som räddade arvet från fädernas tid.
Det är bara brottstycken ur denna fantastiska bok. Tag fram den och läs och lär! Budskapet är tydligt – ”för dem som fruktar Gud samverkar allt till det bästa!”