Elfte söndagen efter Trefaldighet. 2021

Skriven av: Yngve Kallin
Publicerad: 12 augusti, 2021

Rom 3:21-28

Den rättfärdighet vi inte kan nå – den kan vi få

Paulus undervisning i den här söndagens epistel kan framstå som väldigt teoretisk och svårförstådd. 

Men tänker vi så missar vi sprängkraften i det Paulus vill få oss att se. För i dessa ord finns det underbaraste evangelium: Gud gör den rättfärdig som tror på Jesus.

Vilket fantastiskt, underbart budskap till oss som ständigt misslyckas och som vet att vi bryter mot Guds vilja med tankar, ord och gärningar. Det finns något som läggs i den andra vågskålen som fullständigt väger upp, alla våra synder, felsteg, misslyckanden och försummelser: Tron på Jesus, som vår Herre och Frälsare. Gud gör den rättfärdig som tror på Jesus Kristus. Den rättfärdighet vi inte kan nå – den kan vi få!

Gud lovar, att när vi sätter vår tro honom så innebär det att alla våra överträdelser är försonade – inte p.g.a. något vi gör eller presterar, inte p.g.a. att vi förtjänar det, utan för att Jesus Kristus intill döden burit syndens konsekvenser.

Tron gör oss rättfärdiga! Vilket underbart evangelium! När vi vänder oss till Gud och kommer i tro är allt det gamla, det som vi har bakom oss borta. Det är försoningens gåva, det finns inte mer. 

Detta är Skaparens svar på mänsklighetens gåta och situation, ”där alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud.” Han säger: När jag ser på dig som sätter din tro till Jesus så ser jag min älskade Sons rättfärdighet och hans lidande och död för dig. Jag ser inte dina överträdelser och synder, jag ser din broder som dog för dig. Du som är född utanför paradiset får ett erbjudande att leva i det rättfärdighetens paradis jag skall skapa. Det gamla som slutade i synd och uppror skall förgå, men det ny som skall komma skall bestå i evighet. Och du är inbjuden – du får vara med. ”Gud gör den rättfärdig som tror på Jesus” 

Det är nästan för stort för att vi ska kunna ta till oss det. Men så är det, skriver Paulus. Så säger Gud själv genom sin apostel: Vi har blivit rättfärdiggjorda genom Jesus försoningsoffer. 

Synden är försonad. Den är borta. Våra överträdelser är utplånade. De finns inte kvar. Många människor har svårt att ta emot detta underbara budskap från Gud. Det är liksom för underbart för att vara sant. 

Kan Guds förlåtelse verkligen vara så total ”bara för att vi tror på Jesus,” att våra misstag, våra överträdelser och försummelser så fullständigt är utplånade, att det är som att de är glömda, ja som om det aldrig hade hänt.

Vi kan ju komma ihåg våra synder. Många plågas i åratal och ältar sina felsteg och bekänner dem gång på gång.

Men för att fatta vidden av Guds löfte och detta underbara evangelium tror jag att vi måste vara mycket, mycket konkreta. Tänk på något, som du djupt ångrar, något i ditt liv du skulle ha velat ha ogjort eller något du försummat. Tänk sen, så här: Det är borta. Det finns inte mer. Det är som om det aldrig hade hänt. Gud har strukit ett kors över det. Då är det borta i Jesu Kristi namn. Vill du höra det sägas tydligt och konkret, så tveka inte och tala med en präst. De har fått fullmakt av Jesus, att i hans namn uttala de underbara förlåtelseorden också i biktens sammanhang. ”Gud gör den rättfärdig som tror på Jesus.”

En hjälp för många att ta emot förlåtelsen också vid församlingens gemensamma syndabekännelse är att när förlåtelseorden uttalas, så teckna dig med korsets tecken. Det är ju Jesu lidande och död på korset som utplånar all synd. Att göra korset är utvärtes gest som avslöjar en invärtes hållning. Det är bekännelse i tro, att Guds förlåtelse är mottagen. Det är en välsignad gest som uttrycker så mycket.

Så fullständig är Guds förlåtelse, ”att han rättfärdiggör den som tror”. Även om vi i mänskliga termer kan få bära konsekvenserna av vad vi gjort eller inte gjort, så behöver vi aldrig tvivla på Guds förlåtelse.

Inte så att Gud struntar i synden. Mej, han hatar den. Han vet vad den har ställt till med i hans goda skapelse. Behåller vi våra synder kommer vi att gå under med dem och i dem. Synden leder till döden om inte utvecklingen bryts och något nytt kommer in genom tron. Därför sände Gud sin Son i världen ”för att var och en som tror på honom inte skall gå under utan få evigt liv.”

Synd är att vandra sin egen väg utan Gud ”och missa målet”. Synd är att ta för sig, sätta sig själv i främsta rummet. Synd är bryta mot Guds bud i tankar, ord och gärningar.

När vi insett detta, att vi för förlorade syndare börjar vi förstå det verkliga evangeliet och ord av Paulus som vi fått lyssna till i dag. 

Gud sände sin Son i världen för att vi skulle leva genom honom. Hans rättfärdighet blir vår genom tron. Allt blir förändrat när vi kommer till Gud sådana vi är utan att försöka dölja något.

Att omvända sig betyder att komma till Gud sådan man är, för att man ska bli förvandlad, förnyad och omskapad efter hans vilja, söka dö bort från synden och leva för Gud.

Då är vi sådana som Gud vill ha oss, på väg till den eviga friden, förlåtna upprättade syndare som vänt oss till Gud. Då dog inte Jesus förgäves – för den rättfärdighet som inte fanns eller finns hos dig och mig – den finns hos honom och den räcker han oss.

Den gåvan vill Gud ge dig: Omvänd dig och tro evangelium. Allt är insvept i Guds nåd. Genom tro kan du se framåt mot allt det som Gud har i beredskap för dig: frid, salighet och mening.