”Tro och liv” är överskriften för söndagens bibelläsningar, och Jesus talar också om de skriftlärdas och fariseernas lära och liv i dagens evangelium. I den förra evangelieboken var överskriften det mer inträngande, ”äkta och falsk fromhet”. Redan de orden stämmer till eftertanke. Man ställer sig osökt frågan hur det är ställt med ens egen fromhet.
Dagens evangelium är hämtat ur Jesu tal mot de skriftlärda och fariseerna. Han tog verkligen bladet från munnen och avslöjade deras fromhet som ett bländverk. Deras fromhet var bara ett sken, men många imponerades säkert av den. De såg ut att vara föredömligt noggranna i sin livsföring, men det är långt ifrån alltid som människors bedömning är densamma som Guds bedömning. I Herrens ögon höll deras fromhet inte måttet.
Liksom Jesus höll detta tal mot de skriftlärda och fariséerna förekom det att kyrkofäder, såsom Irenaeus, eller reformatorn Martin Luther gav ut skrifter mot de ena eller de andra. I vår tid är det nog inte många som vågar sig på någonting sådant, eftersom man säkert snabbt skulle avfärdas som kärlekslös. Bakom Jesu frispråkiga tal mot skriftlärda och fariséer låg dock en omtanke om dem och om oss. Han vill inte att vi ska bedra oss själva, utan att vi ska vända om och vinna frälsning och evigt liv.
De flesta kyrkobesökare har nog gjort sig en bild av fariséerna. Ja, till och med många som sällan och aldrig besöker en gudstjänst tror sig känna till fariséerna. När icke-kristna vill kritisera någon kristen kan de dra till med att denna är ”en riktig farisé”. Ibland kan de ha rätt i det, men egentligen vet nog inte de flesta vilka fariséerna egentligen var. Eftersom många av oss har gjort oss en bild av fariseerna, ”de skenheliga hycklarna framför andra”, är risken att vi lutar oss tillbaka när vi hör eller läser Jesu ord om fariseerna, och tänker att det Jesus här talar om rör andra men inte mig.
Fariseismen var en riktning inom judendomen på Nya testamentets tid. Det Jesus (förstås med rätta) anklagar fariseerna för är däremot någonting mycket tidlöst: skenhelighet och egenrättfärdighet.
Tyvärr är detta inte långt ifrån någon av oss. Dagens ”fariséer” aktar sig säkert noga för alla former av tofsar och böneremmar, men nu sitter inte kristendomen i kläderna. För övrigt hade Jesus själv hörntofsar på sin mantel (Matt 9:20). I olika kristna församlingar finns olika kulturer och koder för hur man förväntas uppträda. Att lära sig dessa koder och tillämpa dem är ofta inte så svårt. Man kan uppnå perfektion i sitt sätt att uppträda bland kristna, men det gör en inte rättfärdig inför Gud. Inför honom räcker det inte att presentera en välordnad utsida. Jesus sade till de skriftlärda och fariséerna: ”Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.” (Matt 23:28) Så säger han som ser insidan, det som människor inte kan se. Faktum är att man inte ens själv märker alla sina fel och brister.
De skriftlärda och fariséerna var kunniga i Guds lag i Gamla testamentet, och de kunde också lära ut lagen åt människor. Det förstår vi av Jesu ord: ”Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla. Ty de talar men handlar inte.” Många predikanter idag skulle inte få ett så gott betyg, eftersom de varken lär eller lever rätt. Om de många predikanter som övergett Guds ord måste man säga: varken lyssna till dem eller följ deras exempel! Vad gäller fariséerna omkring Jesus hängde dock lära och liv inte ihop. I stället för att lyda Guds bud fick iakttog de sina egna människobud. Det är mycket lättare, men på det sättet blir ingen rättfärdig.
När fariséerna undervisade människor i Guds lag band de ihop tunga bördor, som de lade på människors axlar. Själva gick de dock inte in under den bördan. När man gör det kommer man till korta. Man måste erkänna att man inte gjorde det goda, som man ville göra, men att man tvärtom gjorde det onda som man inte ville. Det är en förödmjukande och förkrossande upplevelse. Fariséerna hade ingen hjälp att ge dem som dignade och föll ihop under tyngden av Guds lag.
Jesus kommer dock med hjälp! Han säger sist i dagens evangelium: ”Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd.” Den som vill vara något inför Gud och människor kommer på skam, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.
Guds lag förödmjukar alla som går in under den, därför att alla, ingen undantagen, kommer till korta inför lagen. Den som däremot ödmjukar sig genom att komma till Jesus som en fattig syndare, utan några egna framgångar och prestationer att visa upp, blir upprättad av honom. Han ger syndaren full förlåtelse, och klär honom eller henne i sin rättfärdighets rena och vita dräkt. Den dräkten duger inför Guds tron vid den himmelska bröllopsmåltiden. Jesus ger oss sin rättfärdighet fritt och för intet, eller på kyrkans språk ”av nåd”.
Vi syndar dagligen, ibland på ett grovt och övertydligt sätt, men ännu oftare utan att vi själva märker det. Därför behöver vi dagligen ödmjuka oss och be Herren om förlåtelse. Då upprättar han oss på nytt och på nytt. Hans nåd är varje morgon ny!
Den som har fått allt förlåtet av Jesus får också en uppgift i livet: att tjäna såsom Jesus själv tjänade. Den tjänsten syftar inte till att vinna någonting för egen del, men man utför den därför att medmänniskan behöver det. •