Augustinus är en av få kyrkofäder som utlagt hela Psaltaren. Hans sätt att ta sig an Psaltaren är unikt och innehåller många användbara och hjälpsamma verktyg för varje kristen som på allvar vill be just Psaltaren och samtidigt se vad den har med Jesus att göra. Augustinus läser Psaltaren profetiskt. I Psaltaren profeteras om det nya förbundet, om Kristus och Kyrkan.
Augustinus börjar med att notera hur Psaltaren används och citeras i NT. Han systematiserar sina iakttagelser från Nya testamentets sätt att läsa Psalmernas bok genom att se Psaltaren genom hela Kristus (lat. Totus Christus). Augustinus metod (Totus Christus) handlar om att betrakta Psalmerna utifrån storheterna Kristus som huvud och Kristus som kropp (dvs Kyrkan). Dessa två delar Kristus som huvud och Kristus som kropp ger en helhet (hela Kristus) av Psaltaren. Han läser Psaltaren och ställer samtidigt frågan: Vems ansikte är det vi ser? Vems röst (lat. vox) är det vi hör?
Totus Christus– Kristus som huvud och Kristus som Kropp
Han får då följande hjälpsamma underkategorier eller aspekter för vems röst vi hör i Psaltaren:
• Röst till Kristus (vox ad Christum) – då läser vi verserna som ord [eg. röst] till Kristus.
• Röst om Kristus (vox de Christo) – då läser vi texten som ord om Kristus.
• Kristi röst (vox Christi) – då läser vi verser som ord talade av Kristus själv, vi hör hans röst direkt.
• Röst om kyrkan (vox de ecclesia) – då läses verser som ord om kyrkan, dvs Kristi kropp.
• Kyrkans röst (vox ecclesiae) – då ser man i texten ord som talas av Kyrkan.
Vissa psaltarpsalmer kan vara nästan renodlat en av underkategorierna. I samma psaltarpsalm kan man se flera av dessa samtidigt och ibland bara någon.
Röst till Kristus (vox ad Christum)
Denna kategori är en av dem som är lättast att förstå och relatera till. Vi ber bönerna och riktar orden till Jesus. Där Jesus är den som är mottagaren av bönen i Psalmen. Han är den man ber till.
Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela då bävade jorden (Ps 68:8–9).
HERRE min Gud, jag flyr till dig. Fräls mig från alla som jagar mig, rädda mig! (Ps 7:2).
Gud, fräls mig genom ditt namn, döm mig rättvist genom din makt! Gud, hör min bön, lyssna till orden från min mun (Ps 54:3–4).
Hjärtligt kär har jag dig, HERRE min styrka, HERRE mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa och min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn! (Ps 18:2–3).
Röst om Kristus (vox de Christo)
Här är det inte direkta böner utan Kristus som beskrivs och skildras, istället förstår han texten som beskrivningar av Kristus via benämningarna ‘Gud’ och ‘Herren/HERREN’ eftersom Jesus är Gud och Herre, han är HERREN själv. Särskilt psalmer som talar om Gud som konung används här, men även psalmer om Herrens smorde (t.ex. Ps 2, 8, 16, 99, 110).
Höj era huvuden, ni portar, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans kung kan tåga in! (Ps 24:9).
HERREN, den Högste, är fruktad, en stor kung över hela jorden (Ps 47:3).
Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela då bävade jorden, då strömmade regn från himlen inför Gud, själva Sinai bävade inför Gud, Israels Gud (Ps 68:8–9).
En annan viktig sak för Augustinus här är att se Kristus i bilder och symboler, som han hämtar från Nya testamentet. Språk som Jesus använder om sig själv som ‘vägen’, ‘sanningen’ och ‘livet’; ‘hörnstenen’; ‘ljuset’; ‘frid’; ‘dörren’; ‘brödet’ förstås som referenser till Kristus i Psaltaren. Dessa beskrivningar blir speglar som gör Kristus synlig i Psaltaren. Ord som ‘fred/frid’, ‘rätt’, ‘nåd’, ‘barmhärtighet’, ‘sanning’, ‘visdom/vishet’, ‘kung’, ‘tjänare’, ‘ordet’ får sin fulla och djupaste mening i relation till Jesus. Alla kungapsalmer får här nytt djup.
Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten (Ps 118:22).
Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus (Ps 36:10).
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig (Ps 119:105).
Den rättfärdiges mun talar vishet, hans tunga säger det som är rätt (Ps 37:30).
Hur mångfaldiga är inte dina verk, HERRE! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat (Ps 104:24).
Jag längtar efter dina befallningar. Ge mig liv genom din rättfärdighet (Ps 119:40).
Kristi röst (vox Christi)
När det handlar om att höra Kristi röst direkt i Psaltaren gör Augustinus en användbar distinktion: när Jesus talar i sitt eget namn, från sin egen person (ex persona sua) och när han talar i vårt namn, i vårt ställe (ex persona nostra).
Kristi tal från sin egen person
Vi finner i Psaltaren psalmer där vi hör Jesu egen röst profetiskt nedtecknad genom psalmisten. Här hör lidandepsalmerna hemma som skildrar den oskyldiges lidande, såsom vi kan se utryck för i bland annat Psalm 22 och 88. Psalmer där psalmisten deklarerar och bedyrar sin oskuld kan ibland vålla problem för den kristne som vill be psalmen med uppriktigt hjärta och inte känner igen sig i beskrivningen. Då kan vi tänka på två saker. Vi hör i sådana verser Jesu egen röst och orden beskriver honom. Beskrivningen av någon som är oskyldig, utan svek, uppriktig med rena händer och rent hjärta, ja rättfärdig – sådan är den som är i Kristus, förlåten och iklädd hans rättfärdighet. Då får man känna igen sig även i den beskrivningen. Sådan ser Fadern dig, när du är i Kristus.
HERRE, hör en rättfärdig sak! Lyssna till mitt rop, vänd ditt öra till min bön. Den kommer inte från falska läppar (Ps 17:1).
HERREN var god mot mig efter min rättfärdighet, han lönade mig efter mina händers renhet, för jag har hållit mig på HERRENS vägar och inte avfallit från min Gud. Jag har haft alla hans domar för ögonen och inte avvisat hans stadgar. Jag har varit fullkomlig inför honom och aktat mig för synd. Därför har HERREN lönat mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon. (Ps 18:21–25).
Döm mig rättvist, HERRE, jag är oskyldig! Jag litar på HERREN utan att vackla. […] Jag är oskyldig, befria mig och förbarma dig över mig! (Ps 26:1, 11).
Kristi tal i vårt ställe
Här hittar vi psalmerna som innehåller syndabekännelse, såsom botpsalmerna (Ps 6, 32, 38, 51, 102, 130, 143). Dessa psalmer är ofta kära psalmer för en kristen. De är lätta att be i den meningen att vi känner oss som syndare som behöver nåd och förlåtelse för Jesu Kristi skull. Men hur kan Jesus be dem? Jo, ställföreträdande. Kristus, själv utan synd, ber dem som bärare av våra synder. Han ber dem ställföreträdande. Han blev gjord till synd i vårt ställe.
Så länge jag teg förtvinade mina ben och jag stönade dagen lång. Dag och natt var din hand tung över mig, min kraft rann bort som i sommarens torka. Sela Då erkände jag min synd för dig och dolde inte min skuld. Jag sade: ”Jag vill bekänna mina brott för HERREN” – då förlät du mig min syndaskuld (Ps 32:3–5).
Min syndaskuld går mig över huvudet, den tynger mig som en alltför tung börda (Ps 38:5).
Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd, för jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig (Ps 51:4–5).
Jag har gått vilse som ett förlorat får. Sök upp din tjänare, för jag har inte glömt dina bud (Ps 119:176).
Röst om Kyrkan (vox de ecclesia)
Många psalmer i Psaltaren talar om och beskriver Guds folk, Israel och Guds stad, Jerusalem, Sion. Med hjälp av Nya testamentets texter så tjänar dessa som bilder för och får representera Kyrkan i Augustinus utläggningar av Psaltaren. Detta hör också samman med att Augustinus även ser kyrkan profetiskt tecknad i Psaltarens psalmer. Så får Guds folk, de som tillhör honom, de som tillhör Kristus, Kyrkan ta orden till sig och se sig profetiskt beskrivna i texterna.
I Psalm 45 som beskriver Guds folk som en brud i en språkdräkt som påminner om Höga Visan kan vi i enlighet med ovanstående se en skildring av Kyrkan som brud tillsammans med brudgummen Kristus.
HERREN ger styrka åt sitt folk, HERREN välsignar sitt folk med frid (Ps 29:11).
Sions förråd ska jag rikligt välsigna, dess fattiga ska jag mätta med bröd (Ps 132:15).
Lyssna, mitt folk, till min undervisning, vänd era öron till min muns ord! (Ps 78:1).
Kyrkans röst (vox ecclesiae)
Liksom det finns ord som handlar om Kyrkan i Psaltaren så finns där även ord som ger röst åt densamma. Där Israel talar i egenskap av Guds folk där hörs kyrkans röst. Augustinus ser i många psalmer en dialog mellan Bruden och Brudgummen, mellan Kyrkan och Kristus. Kyrkans röst finns både där vi hör Israels folk som flera (‘vi’) och även i psaltarpsalmer som talar i ‘jag’, men ett ‘jag’ där man kan höra kyrkan tala med en röst som just Kyrkans jag. Lättast är psalmerna att känna igen där man läser om ett vi som talande subjekt och med beskrivningar med ‘vår’. Detta ‘vi’ riktar sig till Gud med bönerna i psalmen.
HERRE, hur många är inte mina fiender! Många reser sig mot mig, många säger om min själ: ”Han får ingen frälsning hos Gud.” Sela Men du, HERRE, är en sköld runt omkring mig. Du är min ära, du lyfter mitt huvud (Ps 3:2–4).
Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför räds vi inte även om jorden ger vika och bergen störtar i havets djup (Ps 46:2–3).
Tillsammans ger dessa olika delar en helhet – Kristus (Totus Christus). När vi lägger märke till dessa får vi hjälp att se Kristus i psalmerna, höra hans röst (såväl hans egen som hans röst för oss), se oss själva som en del av Kyrkan och vår egen röst i Kyrkans röst. Igenom allt får vi stämma in i Psalmerna då vi är i Kristus och – både för oss själva och för vår nästa – be dem till honom, genom honom och för hans ära.