Dagens evangelium (Luk. 11:14-26) påminner oss om att:
Vi har en stark fiende men en ännu starkare frälsare
Jesus talar om en stark man som vaktar sin gård med vapen i hand. Denne starke fiende är djävulen. Han har vapen i handen. Med dessa vapen står han Gud emot och försöker hindra hans goda planer. Han slår människor med andlig blindhet, egenrättfärdighet och otro. När vi har en så stark fiende är det lätt för oss svaga människor att hamna i hans våld. Vår text visar oss flera exempel på människor som hamnat i fiendens våld. Först var det mannen som var besatt av en demon som var stum. Människor i vår tid brukar le åt denna händelse och mena att en stum eller en annan sjuk människa är väl inte besatt av en demon. Sjukdomar har andra, naturliga orsaker. Men man anar inte att bakom all sjukdom och allt lidande står Beelsebul, demonernas furste. Från honom kommer allt det som plågar och bryter ner kroppar och själar.
Att svaga människor hamnar i den ondes våld visar oss vår text vidare, där det heter: ”Några sade: ’Det är med demonernas furste som han driver ut demonerna.’” De hade sett ett stort under av Jesus, men de ville inte erkänna att Jesus var Messias och att Guds rike hade nått dem, utan i stället påstod de att Jesus hade sin makt genom demonernas furste. Så hade djävulen förvrängt synen på dem.
Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen. Vad Jesus gjort av barmhärtighet dög inte. De vill ha en uppvisning. De var besatta av otro. Och den som inte vill tro, nöjer sig aldrig med några argument vare sig i ord eller handling.
Satan lockar människor att lita på sig själva mer än på Gud och i övermod kasta sig ut i frestelse och fara. Han inbillar människor att det inte är så farligt att gå sin egen väg, eftersom Gud är så god och förlåtande. Och när en människa har fallit och sedan upptäckt sin synd, då hotar han henne och säger: Inte kan Gud bry sig om en sådan syndare som du, som har burit dig så skamligt åt mot din Frälsare och så försöker han få den uppväckta människan att falla i missmod och förtvivlan. Får en människa uppleva glädje och framgång, så lockar djävulen henne att glömma Gud och bara tänka på det som hör denna världen till. Får en människa sorg, då frestar djävulen henne till bitterhet mot Gud.
Så stark är vår fiende djävulen. Ur hans våld kan en människa inte ta sig i egen kraft. Då är det gott att veta att vi har en ännu starkare Frälsare som kan befria oss.
Ska djävulen, vår starke fiende, besegras och vi befrias, så måste den som ska besegra honom vara starkare. Denne starkare är Jesus, vår Frälsare. Han övervinner vår fiende djävulen. Detta visar sig över allt där Jesus drar fram. Han drev ut en demon som var stum. Och när demonen for ut började den stumme tala och folket häpnade. Detta visar att Jesus är den starkare. Hans väldiga gärningar visade att satans makt över människorna höll på att brytas. Guds finger var i verksamhet. Guds rike var på färde. På ett avgörande sätt skulle satans makt över människorna brytas genom Jesu död på korset. Visserligen såg det ut som om djävulen trots allt var den starkare. Kristus blev ju både korsfäst och dödad. Men han uppstod igen på tredje dagen. Han har gjort dödens makt om intet. Han har besegrat vår fiende djävulen. Jesus är den starkare. Han löser fångarna ur deras bojor och för dem med sig ut i friheten. Han säger: Jag har sonat dina synder. Jag har förlossat dig. Du är fri, fri från fångenskapen hos djävulen.
Sådana gärningar gör Kristus också i dag. När en människa ångrar sig och i botfärdighet och tro flyr till sin Frälsare, så säger han till honom eller henne: Var vid gott mod. Dina synder är förlåtna. Gå i frid. Att Jesus är den starkare får du särskilt minnas när djävulen anfäktar dig och försöker inbilla dig att du är hopplöst förlorad. Då får du svara honom: Jag är inte förlorad. Jag har en ännu starkare Frälsare.
Men faran är inte över, därför att satan en gång har blivit bortkörd. Den orene anden kan komma tillbaka och åter ta väldet. Du får inte slå dig till ro och mena att allting är gott och väl, därför att du en gång har blivit omvänd och frälst. Den starke fienden ger inte upp hoppet om att återerövra sina befriade fångar. Djävulen kommer ständigt tillbaka med nya frestelser. Den människa som har genomgått frälsningens reningsprocess grips lätt av andligt högmod och självöverskattning. Hon ser ner på andra och menar att hon är bättre än de. Och högmodet är sju resor värre än uppenbar ogudaktighet. Men får Kristus bo i ditt hjärta, då måste den orene anden fly. Han har inte längre ett tomt hjärta att återvända till. Så glöm inte att du ännu är en svag människa. Kasta dig inte ut i frestelse och fara, utan håll dig ständigt till din Frälsare under vaksamhet och bön och glöm inte Guds ord. Genom Guds ord får du hjälp mot tidens faror under din vandring mot Guds himmelska rike. Där ska ingen stark fiende möta dig. Där får du för evigt vara hos din starkare Frälsare. •