Temat 10:e söndagen efter trefaldighet är nådens gåvor. Kopplingen blir tydlig i episteln, där Paulus talar de troendes olika nådegåvor. Nådegåvorna är den utrustning Guds Ande ger oss för att kunna tjäna honom. Och precis som med kroppens lemmar, så är tanken här att vi ska kompletterar vi varandra. I stället för att födas som original och dö som kopior vill Guds Ande utveckla vår personliga potential, så att vi finner just vår unika plats i Kristi kropp.
Till skillnad från episteln handlar evangeliet för söndagen om Andens frukter, som på sätt och vis också är gåvor av nåd. Men om nådegåvorna handlar om vad Gud vill göra genom oss, så handlar Andens frukter om vad Gud vill göra i oss. Och till skillnad från gåvorna, är frukterna samma för alla. Det berättas om heliga Teresa av Lisieux att hon som barn en gång blev erbjuden att välja åt sig en leksak ur en låda, varpå hon svarade: ”Jag väljer alla.” När hon vid femton års ålder gick in i ett karmelitkloster och skulle välja att öva sig i en speciell kristen dygd, svarade hon på samma sätt: ”Jag väljer alla.” På samma sätt ska vi tänka om frukterna, att alla Jesu egenskaper bör framträda i oss, såsom ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofast, ödmjukhet och självbehärskning”. Jesus ger oss då en del ledtrådar om hur det går till.
Bli kvar i Jesus
För att kunna bära den frukt som behagar Gud behöver vi höra ihop med Jesus, såsom grenarna på en vinstock: ”Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er.” Detta betyder att den främsta förutsättningen för att kunna bära god frukt är att vi blir en gren i vinstocken Jesus, vilket sker genom dopet och tron. Att bära frukt handlar alltså inte bara om att god uppfostran eller att anstränga sig att bli en snällare människa. Det handlar om att födas på nytt och bli en helt ny människa genom den helige Andes förvandling.
Därför kan Jesus uttrycka sig så radikalt och kompromisslöst: ”Utan mig kan ni ingenting göra.” Visst kan vi göra mycket själva, såsom till exempel att bli goda samhällsmedborgare, ärliga och duktiga medarbetare, ansvarstagande föräldrar och trogna makar – men hjärtats inre förvandling kan bara Jesus åstadkomma.
Bli kvar i Jesu kärlek
Att höra ihop med Jesus är en kärleksrelation, men det är inte vår kärlek som är grunden, utan hans kärlek till oss. Jesus säger: ”Liksom Fader har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.” Detta är viktigt att erfara för att kunna bära frukt. Det är Jesu kärlek, barmhärtighet, förlåtelse och medlidande som är saven från vinstocken som gör oss till levande och fruktbärande grenar. Det är först när vi känner oss älskade av honom som vi kan börja älska tillbaka.
Som barn besökte jag ibland min gammelmormor på äldreboendet. Eftersom hon var okontaktbar och det inte fanns någon relation var det bara något man gjorde av ren pliktkänsla. Annat var det med mormor och morfar. Hos dem blev man uppmärksammad, bortskämd och kravlöst älskad. Därför tyckte jag om dem och ville gärna hälsa på dem. Kärleken flödade spontant, därför att det fanns en första kärlek, som bar god frukt. Just så är det med det att vara kristen. Johannes säger: ”Vi älskar, därför att han först har älskat oss.” (1 Joh 4:19)
Bli kvar vid ordet och bönen
Att bli kvar i Jesus handlar alltså inte bara om god vilja och goda intentioner, för om vi inte ständigt tankar Jesu kärlek, så drabbas vi av bränslestopp. Detta behöver vi ofta besöka den helige Andes tankstationer det vill säga Guds ord, sakramenten och bönen. Jesus säger: ”Bli kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. ”
Men att fira gudstjänst hålla personlig andakt handlar alltså inte främst om att vi gör något som behagar Gud, utan att han ska betjänar oss med sin nåd. På torget utan för Lunds domkyrka står en staty av Henrik Schartau. På sockeln till statyn står ett ord av Schartau som får sammanfatta hela hans budskap: ”Bruka Guds Ord”. Man skulle kunna tycka att detta är en lagisk sammanfattning av den kristna tron. Men det blir begripligt om vi förstår att det är så vi lär känna Guds kärlek, så att Anden kan bära frukt i våra liv.
Bli kvar även när Gud ansar dig
En annan förutsättning för att kunna bära frukt är att grenarna blir ansade. Den som har ett vinträd måste ju skära bort överflödiga grenar som stjäl näring från vindruvorna. Jesus säger:
”Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt.”
Detta handlar om att det som inte hör ihop med det kristna livet behöver skäras bort. Detta ansande sker inte minst när Gud får vägleda och korrigera oss med sitt ord. Jesus säger ju: ”Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er.” Men ansade kan vi också bli genom inre och yttre prövningar, som renar oss och drar oss närmare till Jesus.
Att blir beskuren av vinodlarens kniv kan vara smärtsamt och risken finns att vi drar oss undan. Då är det viktigt att lita på att vingårdsmästaren vet vad han gör; nämligen att det som kortsiktigt gör ont kan leda till något gott i det längre perspektivet. Ja, eftersom Gud är kärleksfull allt han gör, får vi lita på att allt syftar till detta goda, att vi ska bli kvar i Jesus och bära rik frukt. •