Gud sänder ängeln Gabriel till jungfrun Maria. Hon är inte gammal, men redan trolovad med Josef, som var av kung Davids släkt. Ängeln säger att hon har funnit nåd hos Gud och att hon ska bli havande och föda en son. Hon blir naturligtvis förskräckt och kan inte förstå vad det ska innebära. Vi som har facit kan däremot förstå vad Lukas berättar. Hon ska föda en son som ska få namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes son. Han ska vara kung för evigt och hans rike ska aldrig ta slut. Sonen hon födde är enastående, oöverträffad och ensam i sitt slag.
1. Marias Son är helt unik.
Det måste ha varit omöjligt för Maria att förstå vidden av vad hon fick höra. Inte ens när sonen sprattlade i hennes inre kan hon ha begripit meningen med vad som hände. Hon visste att något obegripligt skett med henne, men knappast varför eller vad det skulle innebära.
När kung David hade kommit till makten tusen år tidigare och fått ro från alla sina fiender ville han bygga ett hus, ett tempel åt Israels Gud. Det var också märkligt eftersom Gud inte bor i något hus. På natten kom därför Herrens ord till profeten Natan där Herren säger att Han alltid varit med sitt folk. Han var med dem i Egypten och han var med dem i öknen, men när saken ändå kommer på tal vänder Herren på det och menar att det är Han som kommer att bygga ett hus åt dem, 2 Sam 7:12-16:
Nu kungör Herren att Han ska bygga dig ett hus, ett kungahus. Och då dina dagar är till ända och du vilar hos dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en som du själv har avlat, efterträda dig och jag skall trygga hans kungavälde. Han skall bygga ett hus åt mitt namn och jag skall befästa hans kungatron för all framtid. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son …
Det var vad som skedde när Gud tog sin boning i Jesus Kristus och denne blev vårt tempel. Han var och är den profeten Natan drömde om. Hans namn ska vara Jesus därför att han ska frälsa folken.
Jesus, Marias son, är den rätte tronarvingen till Davids tron, den evige översteprästen och den profet som redan Moses talade om, 5 Mos 18:15. Jesus är född och inte skapad. Han är inte Guds Son genom skapelsen, som änglarna eller de första människorna inte heller genom en ny födelse eller genom att han fått barnaskap såsom alla pånyttfödda människorna så småningom skulle få. Han är den andra personen i den heliga Treenigheten.
2. Hans födelse är unik
Ärkeängeln Gabriel, som vanligtvis står vid Guds sida, sänds till Maria med de goda nyheterna. Självklart blir Maria både rädd och förvånad. När hon sedan får veta att hon ska föda en son utan en mans medverkan når berättelsen sin höjdpunkt.
I våra dagar diskuteras jungfrufödelsen offentligt, också bland biskopar och präster. Är det verkligen nödvändigt att tro så bokstavligt? Det förstår väl varje tänkande människa att en jungfrufödelse är biologiskt omöjlig? Om vi bortser från berättelsens spets blir det lättare att tro för vanliga människor, hävdar några. Evangelisten Lukas, som för övrigt var läkare, visste nog vad han skrev. Han har inte gjort det lätt vare sig för sig själv eller andra. Han har inte på något sätt försökt att göra Jesus födelse trovärdig. Tvärtom. Och det är det som är själva poängen med berättelsen. Det som sker är det omöjliga! Därför skriver Lukas i v 37 att ”ingenting är omöjligt för Gud”.
Det hör till de kristnas stora glädje att Gud kommit till oss genom Maria. Den store Guden har handlat långt utöver vad vi kan tänka eller be om. Han har blivit en av oss.
Han har blivit det på ett sådant sätt att alla människor och all mänsklig vishet har kommit på skam. Hela himlen jublar om än världen förvånas. Det är gott att Lukas, efter att ha samtalat med Maria, skev som det faktiskt var. Gud markerade genom denna unika födelse att det är Han som uppenbarar sig. Det går bara att ta till sig genom tron på Honom.
3. Hans livsgärning är unik
Om Jesu person och födelse fyller oss med glädje så gör hans livsgärning det i lika hög grad. När vi tänker på Honom fylls våra hjärtan med oändlig rymd. Emellanåt är det som om hjärtat vill sprängas. Det kan inte rymma allt det som Herren skänker oss genom sin person, sitt budskap och sina gärningar. Men även om den eviga gemenskap Han skänkt oss inte har fullkomnats så att vi förstår allt, så har den i alla fall börjat. Allt det Han är, är Han för dig och mig. Han är född för din skull.
Under fastetiden får vi ofta höra om hur Han vandrade i lydnad för sin Fader. Hur Han som kallats att leva bland oss upprättar ett rike som är gränslöst i nåd. Det är gränslöst i kärlek och i barmhärtighet. Han bröt alla gränser när han vände andra kinden till. Han bröt alla gränser när han inte svarade på skymforden och anklagelserna genom att ge igen i det att Gud försonade och förlät världen med sig själv.
Men åt alla dem som tog emot Honom gav han makt att bli Guds barn i Honom. •