Jesu dop uppenbarar vem Jesus är och vad han gör
Olika tider innebär olika villoläror gällande Jesus. I vissa tider upphöjs hans gudomlighet på ett sätt att hans mänsklighet fördunklas. I andra tider upphöjs hans mänsklighet på ett sätt att hans gudomlighet fördunklas. Vår tid tenderar att falla i det senare diket. Jesu mänskliga egenskaper framhålls, medan det gudomliga talas om i opersonliga och avlägsna termer.
Dagens evangelium visar att Jesus är helt och fullt Gud och människa. Johannes predikade på ett sätt som vittnade om att alla människor behövde komma för att bli döpta – till omvändelse och syndernas förlåtelse. Den enda människan som inte skulle behöva det är Jesus. Därför berättar också Matteus att Johannes döparen först protesterade mot att döpa Jesus. Men Jesus står fast vid sitt beslut. ”Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet” (Matt 3:15). Han identifierade sig helt och fullt som människa. Han går in i allt vad det innebär att vara människa. Det hade han gjort redan från början, men genom sitt dop invigdes han på ett särskilt sätt i sin uppgift. ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud” (2 Kor 5:21). För att uppfylla all rättfärdighet, för att vi skulle kunna stå rättfärdiga, blev Jesus gjord till synd. Johannes kunde döpa till syndernas förlåtelse därför att Jesus tog dem upp på sina axlar och bar dem på försoningens kors. ”Våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade” skriver Petrus (1 Pet 2:24).
På samma sätt som Jesus identifierade sig helt och fullt som människa, så hör vi Fadern identifiera Jesus som Guds son. ”Du är min Son, den älskade. I dig har jag min glädje.” Och den tredje personen i gudomen, den helige Ande, svävade över Jesus. Nu inleds den treenige Gudens nyskapade verk. Gud talar, allt skapas genom Ordet och Anden svävar över vattnet – precis som i skapelsens morgon. Nu är tiden inne för Gud att göra allting nytt. ”Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning” (Joh 1:14). Ordet måste stiga in i världen, ödmjuka sig och bli lydig ända till döden – döden på korset. För att nyskapelsen ska kunna ske, utan att mänskligheten förgås, måste skulden återgäldas. Julsångens ord är sanna – ”för att försona världens brott och synder, för oss han dödens smärta led”. Här läggs grunden för den nya skapelsen. När Jesus sedan uppstår igen på den första veckodagen för han med sig liv till en ny skapelse – för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.
Jesu dop uppenbarar vad
vi som kristna är i Jesus Kristus
Jesu dop var ett dop i vårt ställe. Han tog på sig synderna för att vi skulle kunna gå fria. Nu är vägen öppen för dig och mig till Guds Fadershjärta. Det finns ingen som är undantagen när Paulus skriver: ”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus” (Gal 3:26-27). Genom dopet och tron får vi del av Jesu frälsning. Vi som har blivit döpta till Kristus, vi är iklädda Kristus. Vi får en klädnad som täcker oss så helt och fullt att när vår Fader ser oss, ser han oss helt och fullt i Kristus. Kristus täcker över din synd helt och fullt, så att du i honom är helt och fullt rättfärdig. Vår identitet är inte bara att vi är människor, skapade av Gud. Vi är inte bara son eller dotter till våra jordiska föräldrar. Vi tillhör inte bara ett jordiskt rike. Vi är inte bara syndare. I Kristus säger också vår himmelske Fader till oss: ”Du är min älskade son. Du är min älskade dotter. I dig har jag min glädje.” Den förbannelse, den vrede över din synd, som skulle drabbat dig, den lät Fadern drabba sin älskade förstfödde son. Istället får du all den välsignelse, all den frid och glädje, det ligger i att vara Faderns helt och fullt älskade Son. Det saliga bytet kallar vi det.
När vi ser oss i spegeln, ser vi själva inte Kristus i spegeln. Mycket är det som fördunklar spegelbilden. Både nödens och sorgens tårar, såväl som sorgen över att jag i mitt liv ofta inte lever upp till min identitet som Guds barn, grumlar spegelbilden. Vågar jag tro att jag får vara Guds älskade barn? För min egen skull vågar jag inte det. Men för Jesu Kristi skull, för att jag genom mitt dop får vara iklädd honom, vågar jag tro det. Därför kan jag också tacka Gud för de förödmjukande stunderna, när Gud gör mig liten och svag – inte för att krossa mig – utan för att jag hela tiden ska leva av att han är min glädje och min starkhet. Genom hans nåd är jag vad jag är. Det är i honom jag har min stolthet. ”Glad jag städse vill bekänna: Jag är döpt i Jesu namn. Ingen tillflykt är som denna: öppen står min Faders famn. Ringa jordens skatter väga mot det ena, att få äga, klädd i dopets helga skrud, nåd och barnaskap hos Gud” (69 Sv Ps).
Amen.