Du vittnar om dig själv! Ditt vittnesbörd är inte giltigt (Joh 8:13). Det finns en allmänmänsklig regel som säger att ingen kan vittna i egen sak. Den egna partiskheten förblindar. Så är det oss syndare emellan. Vi har väldigt lätt att tala i egen sak och det finns all anledning att fundera över hur man själv framställer saker? Utelämnar jag information som ställer mig i dålig dager, betonar jag sådant som får min nästa att verka dum? Det egna vittnesbördet om sig själv är präglat av synden hos syndiga människor. Men han som inte hade och inte har någon synd, skulle kunnat vittna om sig själv med ett giltigt vittnesbörd. Det är egentligen hans rätt. Jesus svarade: Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt, för jag vet varifrån jag kommit och vart jag går (Joh 8:14). Men han nedlåter sig till vår svaghet och gör det på våra premisser för att hjälpa oss till tro. De borde ha lyssnat. Vi borde lyssna. Jesus vill hjälpa dem till tro då och han vill hjälpa människor idag. Han vill hjälpa oss till tro nu. Vi är mörka och slöa i oss själva och tröga till att höra Jesu ord och vittnesbörd. Så möter Jesus oss i vår svaghet. Han hänvisar till en annans vittnesbörd. En annan som kan bekräfta sanningshalten i det som Jesus säger, sanningen kring vem Jesus är. Det är inte ”bara Jesus” som vittnar.
På många sätt gjorde de rätt. De hörde sig för och tog noga reda på vem Johannes var. Vad svarade Johannes på deras frågor: Han bekände att han inte var Messias, att han inte var profeten. Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren! (Joh 1:23), sade Johannes. Han vittnade om vem han själv var och pekade på Jesus som frälsaren, Guds Son. Johannes skulle bereda väg och vittna om Jesus. Hans vittnesbörd var sant. Men de trodde inte på Johannes vittnesbörd. De omvände sig inte. De förblev i sin skepsis. De blev kvar i sina synder. De lyssnade inte på sanningen. Vi ska precis som de höra oss noga för, få alla fakta på bordet om Johannes och Jesus – vad de sagt och gjort. Men vi ska också lyssna till orden om omvändelse och söka förlåtelse hos Jesus. Vi behöver få höra sanningen om oss själva och vår synd. Vi behöver få höra sanningen om Jesus och tro vittnesbördet om honom, lammet som tar bort världens synd. Johannes hade vittnat för sanningen, han hade vittnat för Jesus.
Men så säger Jesus: Jag tar inte emot en människas vittnesbörd, men jag säger det här för att ni ska bli frälsta. Han var en lampa som brann och lyste, och för en tid ville ni glädja er i hans ljus (Joh 5:34–35). Jesus tar inte emot en människas vittnesbörd. Hade inte Johannes talat sanning?! Johannes vittnesbörd var för folket. Det var egentligen inte för Jesus. Jesus behövde inte Johannes. Det var inte Johannes som Jesus syftade på med ”en annan”, men det var honom som folket kom att tänka på när Jesus sade ”en annan”. Jesus tar upp Johannes för folkets skull. Folket förstod att Johannes var sänd som en profet från Gud. Johannes budskap pekade på frälsaren, som de behövde. Johannes åhörare hade glatt sig i hans ljus. De hade för stunden lyssnat till Guds ord och gripits av det, känslorna hade rörts, men Ordet hade inte förblivit i dem. Slutar man lyssna till Ordet – blir det mörkt. Jesus påminner om Johannes för han vill deras frälsning. Vi behöver låta Guds Ande påminna oss om bibelordet. Vi behöver låta Guds Ande påminna oss genom bibelordet. Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant (Joh 5:32). Den helige Ande vittnar sant om Jesus.
Ett vittnesbörd som är större än Johannes är det verk som Fadern gett Sonen att fullborda. Detta syftar ytterst till Jesu försoningsgärning, hans ställföreträdande lidande. Det syftar till alla gärningar som Jesus gör som Messias. Det verk, de gärningar som Jesus gör, de vittnar om att Fadern har sänt Jesus. Alltså Fadern vittnar om Jesus.
Fadern vittnar om Sonen på tre sätt:
1. Fadern vittnar om Sonen genom gärningarna som gavs Jesus att utföra. Gärningarna som Jesus gjort vittnade och de fortsätter att vittna. Han ger syn till andligen blinda, andligen lama får kraft. De som är andligt döda får liv.
2. Fadern vittnar om Sonen på ett personligt direkt sätt, såsom vid dopet och förklaringsberget med en ljudlig röst från himlen eller molnet: Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje (Luk 3:22); Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom! (Matt 17:5).
3. Fadern vittnar om Sonen i och genom den heliga Skrift, Bibeln. Fadern som sänt mig har vittnat om mig. Ni har varken hört hans röst eller sett hans gestalt, och hans ord lever inte kvar i er eftersom ni inte tror på den som han har sänt. Ni forskar i Skrifterna, för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv (John 5:37-40).
Hur frimodiga bör vi då inte vara att dela med oss av detta vittnesbörd åt andra – till familjemedlemmar, släktingar, grannar, kollegor, och vänner. Det finns bara ett sätt att komma till tro. Det är genom Jesu livgivande ord, där han förlåter synderna – evangeliet om Jesus. Låt det sanna vittnesbördet om Jesus få ljuda så att fler får se hans härlighet. Vi ber, Tillkomme ditt rike – det sker när Fadern ger oss sin helige Ande så vi kan tro på Ordet, Jesus. Vi får be, Tillkomme ditt rike, som en förbön för andra människor, för din nästa som inte har Jesus.