Det ni fått som gåva, ge det som gåva (Matt. 10:8)
Detta var Jesu ord, när han sände ut sina lärjungar med sitt Ord. Vad Jesus gett dem och vad de lärt och fått, skulle de ge ut till andra. Dagens evangelium handlar om kvinnan, som offrade en dyrbar salva på Jesus, när han var i Betania dagarna före sin död. Som en Jesu vän hade hon fått för intet. Och då var inget för dyrbart att offra åt honom.
Jesus gav allt, när han dog för oss.
Jesus sa om kvinnan, att hon gjort, vad hon kunde. Vi människor kan göra så gott vi kan, men vi kan på grund av synden aldrig nå fullkomning i vad vi gör inför Gud och människor. Det är annorlunda med Jesus. Han gav allt, sitt liv, sitt blod, för att vi skulle bli förlåtna och frälsta till evigt liv. Kvinnan gjorde omedvetet en profetisk handling, för Jesus sa att smörjelsen var som en tillredelse till hans begravning. Vi kan tänka på översteprästen Kajfas som utan egen vetskap profetiskt sa, att det var bättre att en man dör för folket än att hela folket förgås. Smörjelsen påminner om att Jesus är den utlovade Messias, som ju betyder den smorde. Han var smord med Anden i fullt mått och smord till konung i sitt eviga rike.
Stunden närmade sig för Jesu död och begravning, då han skulle ge sig själv som offerlammet på Golgata, där världens synder blev lagda, också vår synd. Eftersom Jesus var Guds Son och utan synd, kunde han lida för vår synd och lida vårt straff. Gud som är helig och rättfärdig kunde inte ta emot människorna sådana som de blivit efter syndafallet. Men genom Jesu offerdöd är vägen öppen till Gud. Han gav allt. Därför saknas inget för att vi ska stå rättfärdiga inför Gud. Han har varit lydig i allt, som fordras av oss människor. När vi är klädda i hans rättfärdighet, ser inte Gud på vår synd utan ser oss i Kristus.
Jesus gav allt, när han blev återlösaren, som betalat för oss med sitt försoningsblod, för att vi ska bli hans egna. Han har äganderätten till oss. Allt han gjorde för oss genom sitt lidande och död, gjorde han i vårt ställe. Han stod, där vi skulle stått anklagade och dömda. Men genom tron på honom blir vi frikända. De frälsta i himmelen lovsjunger Lammet Kristus. Hans sår påminner dem om att det är för hans skull de blivit saliga. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.
De som tar emot vad Jesus ger,
vill också ge.
När Jesus gett sig helt åt oss, ska vi ge hela vårt liv åt honom, inte bara något eller till hälften, utan allt och helt. Kvinnan, som offrade sin balsam på Jesus, tänkte inte på vad den kostade. Den lär ha varit värd en årslön. Guds Ande visar en människa, vad det är i livet och i hjärtat som hon ska bekänna och lämna, för att hela livet ska bli givet åt Jesus. Då tar hon inte undan något område i livet. Pengar och jordisk rikedom blir inte det enda hon tänker på. Hon vill tillhöra Jesus, vad det än kan kosta.
Jesus säger, att de fattiga har ni alltid ibland er. Då tänker vi också på den andliga fattigdom, som det blir när en människa står i ljuset av Guds Ord. Hon ser, att hon inte har en enda gärning som hon kan visa upp och berömma sig av och ge åt Jesus som en egen förtjänst. Hon ser hur tom hon är inför Gud och hur mycket som saknas av det som borde finnas hos en Jesu lärjunge. Ju mer hon bättrar sig, ju sämre och fattigare blir hon. Hon har inget annat att ge till Jesus än ett tomt och skröpligt hjärta, och hon frestas att tänka att han inte vill ta emot en sådan som henne. Men sådan ska hon komma till sin Frälsare, som säger att de andligt fattiga är saliga. Allt Jesus har att ge tillhör dem, som kommer som fattiga tiggare till honom med bön om nåd. Människan ska inte försöka få ihop åtminstone något som hon kan betala med för att få nåd. Det Jesus ger är gratis, av nåd, och räcker till för att hon ska bli förlåten och benådad.
De som blivit givna åt Jesus, vill också ge i kärlekens gärningar där de är ställda bland medmänniskor och i den jordiska uppgiften. Kraften får de i Ordet, bönen och nattvarden. I evangeliet möter vi några, som till det yttre verkade höra till Jesu vänner, men de anklagade kvinnan för slöseri och sa att pengarna för salvan kunde användas bättre. Judas Iskariot var bland dem, som tycktes vara mån om de fattiga, men ändå kunde han av penningbegär förråda Jesus för en summa pengar. Jesus försvarade kvinnan inför dem, som gjorde henne ledsen. Han bekänner sig till sina vänner. Ett enda ord från honom kan uppmuntra till att tjäna honom.
Även om en kristens givande av tid och krafter och tillgångar inte är till för att skaffa sig förtjänster inför Gud, så prisar Jesus kvinnan för hennes offer. Han sa att hon kommer att bli ihågkommen överallt där evangelium förkunnas. Jesu vänner har fått så rik nåd av honom, att deras liv efterlämnar minnen som kan bli till förebilder och välsignelser. De kan överlämna ett andligt arv till kommande tider. De som fått Jesu nåd och ger i tjänande, ska också få tjäna honom i himmelen.