Se Guds Lamm som tar bort världens synd! (Joh 1:29). Jesus var Guds lamm, offerlammet som bar bort och sonade världens synd. Jesus är det offer som hela den gammaltestamentliga offertjänsten syftade fram till och hämtade sin kraft ifrån. Offren i GT var inte något betalmedel som människan skulle använda för att avvärja Guds vrede, nej det var Guds nådefulla gåva. Det var hans inrättning där han tar bort människans skuld. Jag har givit er det [offerblodet] till altaret, till att bringa försoning för era själar (3 Mos 17:11). Människan och Gud kan inte ha gemenskap på grund av synden. Guds lamm är lösningen på problemet. Allt sedan Adam och Evas dagar hade världen och mänskligheten fallit och förblivit i synd. Människan stod med skuld inför Gud. Hur ska människan kunna bestå på domens dag? Gud måste straffa både synden och syndaren. Gud hade dessutom lovat att frälsa inte bara sitt folk utan hela mänskligheten, Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen (1 Mos 3:15).
Offerdjuret, Guds lamm, skulle vara ett felfritt djur av hankön. Offerlammet skulle självt vara utan synd och skuld. Offerdjuret skulle ställföreträdande bära, den andres, de andras synd och skuld. Ja, Guds lamm skulle lida och dö ställföreträdande för människorna, för att bringa försoning för deras själar, genom offerblodet, som utgöts. Offren i GT behövdes göras gång på gång och de innebar därmed också en påminnelse om syndens problem som måste lösas slutgiltigt. Människans skuld måste sonas, alla människors skuld måste betalas. Det måste till ett offer, ett blodigt offer. Herren sänder sin tjänare, sin lidande tjänare till att göra jobbet. Herrens tjänare, lider och dör, för dig, för att du ska få leva.
Guds själv blev människa. Jesus, sann Gud och sann människa delade våra livsvillkor. Han föddes, levde, andades, åt och sov. Han fick vänner. Han blev övergiven. Han fick känna lidande, han blev förtrogen med lidande. Han blev människa som vi, men själv utan egen synd så bär han all vår synd. Fadern sände sin Son och Guds Son kom till sina egna, men de tog inte emot honom. Israels folk förkastade sin Messias, ja inte bara Israels folk utan hela mänskligheten har del i förkastandet av frälsaren. Mansåg på honom med förakt, behandlade honom respektlöst. En sån som man skyler ansiktet för. ”Jag vill inte se den hädaren, en sådan mask!” Man tycker Jesus är pinsam. Även idag är det många som inte vill se på Jesus, som upprörs över hans anspråk och ord, som skäms för hans namn och Bibeln. Hur gör du när du ser på Jesus?
Jesus bar hela världens synder i alla människors ställe. Våra sjukdomar och smärtor – all synd och allt hemskt – det tog Jesus på sig. Han lät sig pinas för vår skull. Han genomled detta enorma lidande. Men ingen förstod att detta var vad profeten Jesaja och andra profeter med honom hade sagt.
Han tog straffet. Det straff som väntade hela mänskligheten. Ditt straff som du ådragit dig genom dina synder. På grund av våra brott blev han genomborrad. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid – ”vårt frids straff var på honom”, dvs det straff som krävdes för vår frid, vår shalom. Det straff som krävdes för att ställa allt till rätta. Det straffet kom över honom istället för på oss. Det straffet var döden – att dö och drabbas av Guds vrede. Att tömma Guds vredes bägare till botten och uthärda hela Guds samlade vredesstraff där på korset. Att dö för och på grund av synderna – det var vårt frids straff.
De genomborrade hans händer och fötter när de spikade upp honom på korset. Spiken genom fötterna gick troligtvis ut genom de bakersta fotens häl. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen (1 Mos 3:15). På korset stampar Jesus sönder ormens huvud och han hugger Jesus i hälen.
Genom Jesu sår är vi helade. Han har gått i vårt ställe. Hans sår var för vår skull, för din skull. Såren vittnar om hans ställföreträdande lidande i vårt ställe, de vittnar om hans ställföreträdande död. De vittnar om hur han, som Guds offerlamm, led och dog för oss, för våra synder skull, och bringade en evig försoning för alla människor i alla tider. Eftersom han är Guds Son kunde han bära och försona alla synder som hade begåtts, som begicks och som skulle begås genom alla tider. Vårt frids straff, dvs det straff som krävdes för att kunna ge alla människor frid, ingen undantagen – detta drabbade Jesus. Det är fullbordat.
Jesus, Messias, Herrens lidande tjänare, led tåligt som ett tyst lamm, för att försona alla våra synder, alla dina synder. Jesus, Israels Messias och kung, ja universums härskare och kung, lät sig bli illa behandlad och skymfad och dödad. Han var tyst, han lät det ske. Han skrek inte, han hotade inte, han förbannade inte. Han lät det ske. Han gjorde inte motstånd. Han gick villigt. Han ville rädda dig. Det var HERRENS vilja. Det var Jesu egen vilja. Det måste ske. Det var nödvändigt. För Gud ville frälsa hela världen, han ville frälsa dig från dina synder, från evigt fördärv. Han ville inte att du skulle få drabbas av vredesdomen – så han lät sin Son ta straffet i ditt ställe.