Gud har uppväckt Jesus från de döda, det kan vi vittna om.
Det är Petrus vittnesbörd till folket i dagens epistelläsning. Det är Påskens glada budskap och det är grundbulten i vår kristna tro. Gud har uppväckt honom från de döda. Detta glada budskap talar om seger och ger oss ett hopp. Det är ett hopp vi får se fram emot. Men det är samtidigt ett hopp som redan fått sin uppfyllelse.
Det gick i uppfyllelse den dag då kvinnorna gick ut till Jesu grav och fick möta det förunderliga.
Herren Jesus har uppstått från de döda! Halleluja!!
Tidernas överraskning!
Kvinnorna som gick ut till graven dagen efter sabbaten, den första veckodagen, gjorde det för att hedra och minnas en avliden vän. Alltså som vi gör när vi besöker en anhörigs eller en väns grav. Det som de inte hunnit med att göra på Långfredagens kväll och varit förhindrade att göra på sabbaten, skulle de göra nu. Med sig hade de kryddorna, att smörja Jesu döda kropp.
De gick till graven för att hedra en död men möttes istället av en tom grav och ett änglabudskap som sa att han som var död var levande igen. Det här var en överraskning, tidernas överraskning. Inte heller lärjungarna – Jesu allra närmaste vänner, var beredda på detta. När kvinnorna kommer tillbaka till dem och berättar vad de varit med om och vad ängeln sagt, avfärdade lärjungarna detta som tomt prat. Det är nonsens, sade de. Trots att Jesus vid flera tillfällen berättat för lärjungarna vad som skulle ske i Jerusalem, kunde de inte förstå det som hänt.
Detta förunderliga budskap hade ingen väntat sig. När de fick höra det fantastiska, blev de bara förundrade och förvirrade. Det var tidernas överraskning … men – ändå – det var och är en realitet.
Det är en fantastisk verklighet!
Kvinnorna gick ut till graven men fann att den var tom. Nej, det är inte riktigt sant. Det fanns faktiskt något där – svepningen. Men Jesu kropp fanns inte där. Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått var änglarnas budskap.
Stenen var borta, graven tom. Stenen var borta, inte för att Jesus skulle kunna gå ut ur graven. Nej, stenen var borta för att lärjungarna skulle kunna komma in i den för att se, begrunda fakta och sedan kunna dra slutsatser.
Kristen tro har med verkligheten att göra. Vår verklighet. Vår tro talar om en födelse i Betlehem, den talar om ett människoliv i en alldeles bestämd tid på en bestämd plats under samma villkor som vi, den talar om en död på ett kors – en verklig död, den talar om en grav som befanns vara tom på den tredje dagen. Det är en verklighet. Det har hänt i vår tillvaro. Ibland kan det vara svårt att tro det. Det som vår tro talar om – att en död blivit levande igen, uppstått i härlighet – javisst kan det vara svårt att tro. Men ändå – det är en verklighet!
Lärjungarna kunde inte tro vad kvinnorna sa – tomt prat, tyckte de. Men Petrus ville kontrollera. Han sprang, tittade in i graven och såg fakta – graven var tom. Det som kvinnorna sa var svårt att tro men det gick att kontrollera – för vår tro handlar om verkliga saker. Och …
Vi har nu ett fast och evigt hopp!
Den tomma graven möttes inte av jubel och glädje. Nej, budskapet om den tomma graven skapade snarare förvirring. De visste inte vad de skulle tro. Därför finns något viktigt i dagens evangelium. Änglarna säger till kvinnorna: ”Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.”
De blir påminda om vad Jesus sagt. Han hade ju förutsagt detta, men de kunde inte ta till sig det då. När det väl hände blev de bara förvirrade. Men nu blev de påminda om hans ord. När de började erinra sig vad Jesus sagt till dem började de så sakteliga ana och lite senare skulle de förstå varför graven var tom – Jesus var uppstånden så som han hade sagt! När de senare mötte Den uppståndne landade det i deras hjärtan.
Denna förvissning vill Herren ge människor i alla tider. Därför får vi lyssna till vad Evangeliet säger har hänt – för länge sedan, förvisso – men ändå hänt. Det är ett förunderligt budskap, ja, otroligt egentligen. Det har alla tyckt. Men de som likt Petrus undersökt fakta har gjort en upptäckt.
Kom ihåg vad han sade! Det ordet har varit en ledstjärna för många. De har återvänt till bibelordet. Herrens röst och närvaro har då blivit uppenbar.
Nu gäller det oss. Vi får undersöka fakta, för att få en tro. Det blir en tro som handlar om vår verklighets realiteter, att Herren gripit in och utplånat döden för alltid. Vi har ett evigt hopp.
Kom ihåg vad han sade! Vi får återvända till Nådens medel för att leva det liv Herren tände i dopet. Vi får återvända till bibelordet för att bli bevarade i den tro som Herren tänt i våra hjärtan.
Kom ihåg vad han sade! Tar vi till oss hans ord kommer det som hände den första veckodagen verkligen innebära en ny första dag för oss. Den första dagen i ett nytt liv. En förnyelsens dag i vårt liv.
Herren Jesus har uppstått från de döda! Halleluja!!