Herren är min herde
(Joh 10:22-30)
Kristus är uppstånden. Påskens underbara budskap klingar ännu i våra öron och i våra hjärtan. Nu efter påsk i söndagars rad påminns vi om vad det betyder att Kristus gick levande ur sin grav och lever för evigt och vad han vill vara för oss.
En bild vi får är bilden av en herde. Jesus använde ofta den bilden om sig själv och den har betytt oerhört mycket för många tiderna igenom: ”Jesus är min gode herde, som går med mig. En som inte drar sig undan när det blir tufft. En herde som söker mig när jag kommit vilse.”
Just bilden av en herde är en tydlig bild. Det visar sig inte minst i att en hel söndag, den söndag vi firar i dag, har vikts åt att pränta in den i vårt medvetande.
Även om herdar inte längre finns i vår vardag är den inte svår att förstå. Risken med bilden kan möjligen vara att vi har en alltför romantisk bild av en herde. Som en figur i en pastoral idyll, där herden rofyllt sitter i mitten omgiven av sina får och lamm. Hur många sådana bilder och tavlor har vi inte sett?
På Jesu tid visste man att det verkligen inte var det som gällde. Man såg herdar dagligen. Man visste att det av en herde krävdes ett helhjärtat engagemang: Mod, styrka och uthållighet. Men också ömhet, för att ta hand om de får som skadat sig.
Det är med en sådan herde Jesus liknar sig själv vid. Inte en passiv åskådare, utan som en herde som löper samma risker som fåren. Som inte flyr när vargarna kommer, som inte ger upp när ökenhettan pressar. Som har en trygg fålla, där han samlar sina får för vila och återhämtning. Sådan är han. På ett annat ställe säger han att han är grinden in i fållan – in i tryggheten.
För ett får räcker det att det finns bete och vatten och skydd för rovdjur för att dess liv skall vara fullödigt. Men för oss människor är inte det nog. Vi lever i en annan verklighet – vi har flera behov och löper andra risker.
Fåren i hans hjord lyssnar till hans röst säger Jesus och det kan vi ta fasta på i dag.
Genom att lyssna till Jesu röst får vi vad vi behöver för att klara livets och vardagens utmaningar. Det sker i gudstjänsten på veckans första dag Jo, söndagen är veckans första dag – det är först på senare år som våra almanackor ändrades. Vilodagen kommer inte som en belöning, utan veckan börjar den dag Kristus stod upp. Då får vi påminnas att Jesus vunnit seger när han gick levande ur sin grav. Vi går in i en ny vecka utrustade av hans uppståndelses kraft. Han tar emot oss, vi återhämtar oss och lämnar det som ligger bakom oss till hans nåd. Vi utrustas genom att lyssna till hans ord, och sedan öppnar han porten, ja han är porten och sänder ut oss i vardagen för att göra hans vilja. Och han följer oss under veckans alla uppgifter. Han följer oss med sina herdeögon när vi sänds ut att leva i hans namn och söka göra hans vilja i människovimlet. ”Mina får lyssnar på min röst, och jag känner dem, och de följer mig — och ingen ska rycka dem ur min hand,” säger Jesus.
Vårt ord mässa kommer från latinets missa est. Det är utsänt, så slutade prästen gudstjänsten i den äldsta tiden.
I sin undervisning om sig själv som den gode herden kommer också Jesus med förmaningar. Det finns andra som vill ta oss i sitt våld. Han liknar dem vid vargar som vill uppsluka oss och ibland kallar han dem tjuvar och rövare. Överallt möts vi av olika röster som lovar oss lycka och framgång. Gör si, gör så. Så ska du leva.
Många ropar ut sina budskap högt. Vi möts av reklam och propaganda, mer eller mindre sofistikerat. Lobbygrupper verkar i det fördolda. Lev ut ditt liv, släpp alla dina fördomar, kom över dina fobier.
Vi människor är sårbara och det är lätt att frestas och falla i rövarhänder och bli utnyttjad. Med Kristus är det annorlunda. Han har ingen dold agenda. Den gode herden driver inte fåren med hot eller skenfagert tal. Han känner sina får, vart och ett. Han vet var du befinner dig just nu.
Men med Kristus som vår herde är det annorlunda. Hos honom får vi gratis det andra vill sälja. Han vet vad vi behöver, vad vi behöver på djupet. Han gav sitt liv för sina får, för att vi inte skulle fastna i vargarnas gap. Han vill lära oss vad livet handlar om – ett liv i gemenskap och tjänst, att vi inte skall tjäna på varandra utan tjäna varandra.
Guds barmhärtighet och oövervinnerliga kärlek manifesteras hos den gode herden. Han gav sitt liv för oss för att besegra dödens makt. Dödens gräns är genombruten.
Jesus är vår rätte herde. Guds kärlek är inte villkorad. Gud slutar aldrig att älska för att vinna oss tillbaka till det vi skapades för. I gemenskap med honom kan vi öva oss i att leva så som vi innerst inne vet att vi borde leva. Det nya livet börjar hos våra själars herde och Frälsare.