Jag är den sanna vinstocken
Herren hade satt Israel i det bördiga Kanaan, som en vinstock i en lummig vingård. Men Israel bar oätbara druvor – otro och lagbrott (Jes 5). Med en mun full av förbannelse och bitterhet och fötter snabba att spilla blod (Rom 3:14f), så bär vi alla stinkande frukt.
Guds Son måste bli människa och uppfylla all rättfärdighet, som ett gott, fruktbärande träd inför Gud. I vårt ställe. På den karga dödsskalleplatsen lät han sig planteras till försoning för våra synder.
Från vinträdet Jesus får vi inympas som grenar och i tro ta emot livets sav – fridens evangelium, Jesu renande blod.
Fruktlösa grenar tas bort
Men det finns grenar i honom som Fadern kommer att ta bort: Min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort. Medlemskap i en kristen församling blir inte till räddning om man samtidigt vandrar i synd eller egenrättfärdighet utan omvändelse (Rom 8:13, Gal 3:3, 5:4).
De fem oförståndiga jungfrurna, mannen utan bröllopskläder, Judas Iskariot, lögnarna Ananias och Safira, galaterna som predikade ett annat evangelium, de många som på domens dag ska säga ”Herre, Herre, har vi inte…”, den döda församlingen i Sardes – alla hade de det gemensamt att de inte höll sig i tro till Jesus som sin enda rättfärdighet inför Gud. Inget engagemang i lära och liv kompenserar för det. Utan det renande blodet har vi inte liv. Varje gren i mig som inte bär frukt tar Fadern bort.
Frånvaron av frukt uppenbarar att dessa grenar inte hämtar näring från budskapet om Jesus och hans försoning.
Fruktbärande grenar rensas
Varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. Genom sitt ord och dess varningar och förmaningar bekämpar Gud högmod och ondska i oss – så det blir mer frukt.
Också motgångar och förföljelse kan Gud använda: Det är för er fostran som ni får utstå lidande. … Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt (Hebr 12:7,10f).
Förbli i mig
Av naturen tolkar och tyder vi allt lagiskt. När Jesus säger att fruktlösa grenar tas bort, tänker vi genast att räddningen ligger i att bära god frukt. Men Jesu uppmaning är inte: ”Bär frukt”, utan: ”Förbli i mig”. Vi varken erhåller eller behåller livet genom att bära frukt – vi får livet genom att hålla oss till Frälsaren! Ja, just tron på evangelium bär frukt.
Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er.Evangeliets ord mötte oss i dopet och inympade oss i Kristus, av nåd, utan att vi bidrog själva. Inte heller i fortsättningen behöver vi lägga till något för att bli rena. Han talar frälsningen till oss.
Vår första och sista kallelse är: Förbli i mig, och jag i er. Låt oss näras av evangelium genom ord och sakrament.
Rik frukt
Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt, för utan mig kan ni ingenting göra. Utan trosgemenskap med Jesus är allt förgäves: Förgäves stiger ni tidigt upp och går sent till vila för att äta det bröd ni slitit för. Detta ger han åt sina vänner medan de sover (Ps 127:2).
Men om vi förblir i Kristus bär han rik frukt i oss: Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, älskvärdhet, godhet, pålitlighet, vänlighet och självbehärskning (Gal 5:22). Det kanske inte ser så rikt ut, men godhet i det lilla är till stor nytta för vår nästa.
Men Jesus upprepar: Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. Han varnar sina älskade lärjungar för elden ”som aldrig släcks” (Matt 3:12). O Gud, utrannsaka mig, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar! Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen! Se till att jag är och förblir i Frälsaren!
Ni ska få det
Jesus tillfogar ett oerhört löfte: Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni ska få det. Målet med de besvarade bönerna är att Fadern ska bli förhärligad: Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Det verkar alltså som att Jesus här främst talar om böner som leder till att Guds godhet blir synlig i världen genom de kristna: Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem (1 Pet 2:12).
Apropå löftet om bönhörelse säger Jesus också: er Far i himlen ska ge den helige Ande åt dem som ber honom om det (Luk 11:13). Ni ska få det, lovar han.
Förbli i min kärlek
Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Jesus tröstar oss. När vi upplever vår egen brist på kärlek kan vi oroligt undra om vi alls är levande grenar i vinträdet. Men till vem skulle vi då gå? Vi har bara en tillflyktsort: Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder (1 Joh 4:10). Amen.