Det blåste en kylig morgonbris mitt i sommaren. Klockan var bara sju på morgonen. Studenter och lärare på den lutherska bibel- och prästskolan i Morondava hade precis kommit in i klassrummet för att vara med om dagens andakt.
Bibelskolestudenten Edmond höll ett brinnande tal där han i stor utsträckning levandegjorde en text från Gamla testamentet. ”Han är nog lite väl mycket fast i historien, om hur Gud hade handlat med Israels folk för längesedan”, tänkte missionären. Men senare samma dag blev det emellertid klart för missionären att Edmond också hade personlig erfarenhet av att Gud möter människor direkt och personligt också i vår tid.
Efter andakten blev det möjligt att närmare utvärdera bibelskoleeleven Edmonds tal i klassrummet. Edmond lyssnade ödmjukt både på missionär och medelever. Han fick tydliga besked att han var bra på att förmedla viktiga sanningar från den bibliska historien, men han fick också höra att måste bli bättre på att aktualisera texten och tillämpa dess innehåll på åhörarna och deras livssituation.
Andliga erfarenheter
Detta var nog inte rätta tidpunkten för Edmond att berätta om att han, mer än de flesta hade haft flera starka andliga upplevelser i sitt liv. Detta blev emellertid uppenbart någon timme senare, då han satt tillsammans med missionären på skolans bibliotek.
Hans fullständiga namn är Razafindrajato Edmond, och han kommer från Namorona på sydostkusten av Madagaskar. I tjugo år hade han bott i en liten landsortsby, nära Morondava på västkusten. Han hade varit lantbrukare under många år. De sista åren hade han varit starkt involverad i församlingsarbete inom den lutherska kyrkan. Han är 48 år och går nu andra året på bibelskolan. Edmond berättar:
– Jag levde tidigare ett mycket utsvävande liv, fyllt av dryckenskap och slagsmål, jag levde utan Gud och utan hopp i världen. Men mötet med Jesus ledde till att mitt liv radikalt förändrades. Jesu förlåtelse betyder mycket för mig. Jag tvivlar inte på att Jesus hör mig, när jag ber och att han förlåter mig, när jag bekänner mina synder.
Angripen av en krokodil
– Det hela började med en speciell händelse vid floden, som rinner i närheten av mitt hem. Jag blev plötsligt angripen av en krokodil, ungefär 2,5 meter lång. Då jag rev mig lös, hade jag förlorat min ena lilltå och blodet flöt på vattnet. Ja, jag såg faktiskt både lilltån och en sko mitt i gapet på det ondskefulla djuret, berättar han.
Det är inte första gången som Edmond berättar sin egen speciella historia. Han hade vant sig vid att visa fram foten utan lilltå. Också denna gång tar han av sig skon och lyfter fram det odiskutabla ”beviset”, inne på biblioteket.
– Jag tänkte först att ta upp kampen med krokodilen, men hörde då en mild och kärleksfylld stämma som sade: ”Slåss inte med den. Den är din fiende. Gå vidare!” Jag kom undan, samtidigt som jag började att gråta. Även om jag inte visste varifrån rösten kom, så upplevde jag, att det var en mycket kärleksfull stämma, som jag hörde.
Under loppet av kort tid förlorade jag mycket blod. Lyckligtvis fanns det en bilist som kunde köra mig till sjukhuset i Mahabo. Jag var mycket dålig, men kom i rätt tid och fick hjälp. Av ren utmattning somnade jag så fort som jag kom i sjukhussängen. Efter en lång, tung sömn vaknade jag och lade då märke till att det låg en bibel vid min kudde.
Då jag en månad senare kom hem efter behandlingen hade jag en natt en dröm där jag på nytt fick se den bibel som jag hade haft tätt vid mitt huvud i Mahabo. Jag såg också en mäktig, lysande ljusgestalt som talade till mig med en varm röst. På morgonen efter det jag både haft denna märkliga dröm sade jag till min hustru: ”Jag tror, att vi skall börja att be till Jesus.”
Bibelskoleeleven berättade med glädje om det som hände därefter:
– Jag fick kontakt med några ledare i väckelserörelsen och de hjälpte mig att bränna mina amuletter (magiska skyddsföremål). Mitt liv blev helt förändrat och snart ville också min hustru bryta med det gamla livet. Det är stort att få leva livet med Jesus. Jag har fått en ny, djup glädje. Och jag är tacksam för att jag under de sista åren också fått vara med om att grunda en ny församling. I denna församling har jag också blivit kateket (lärare som meddelar grundläggande undervisning i den kristna tron, övers. anm.).
Tidigare levde jag ett liv utan mål och mening. Jag kunde inte heller läsa eller skriva, men det har jag fått lära mig, sedan jag nu har blivit kristen.
Bön och bönhörelse
Razafindrajato Edmond har stor tro på bönens makt.
– En dag då jag var ute och gick på en skogsstig, såg jag plötsligt två rövare ett gott stycke framför mig. De upptäckte mig med en gång och jag hade ingen möjlighet att komma undan. Jag hade inget annat med mig än min bibel. Jag kastade mig därför ned på mina knän och ropade i min nöd: ”Jesus, fräls mig!” De två rövarna blev omedelbart rädda och kastade sina vapen till marken. Jag gick den till mötes, tog dem i hand och sade till dem: ”Tag era vapen och gå vidare!” Jag kunde också gå vidare, i glädje över att Jesus hör bön.
översatt från norska av Gunnar Juelsson,
tidigare publicerat i Underveis 2-2020