”Var är då mitt hopp? Vem kan se något hopp för mig? Kommer det ner till dödsrikets bommar, sjunker vi ner tillsammans i stoftet?” (Job 17:15-16).
Job sätter här ord på såsom många kan känna det. Var har vi vårt hopp? Vad hoppas jag på? Det känns hopplöst och för många av oss tycks livet emellanåt hopplöst. Hur ska det gå
för mig här och nu? Hur ska det gå för mig sedan, efter döden? Denna söndag har som tema vårt evighetshopp och vi får se på detta med hoppet och påminna oss om hur läget egentligen ser ut.
Det finns hopp om frälsning. Gud kan återupprätta och ge liv även när allt hopp tycks ute och allt verkar kört. Vi har otaliga exempel på detta i Bibelns berättelser. Gud griper in och räddar och frälser. Gud har mött oss i hopplöshetens natt. Guds son steg ner till oss och blev människa. Han tog sig an oss hopplösa fall, bar all vår synd, fullbordade all rättfärdighet, led straffet för alla våra synder och uppstod som den förstfödde från de döda. Jesus har åstadkommit frälsningen som är svaret på Jobs fråga ”var är då mitt hopp?”. Jo, Jesus är hoppet, också ditt hopp. Eftersom Jesus har dött för dig finns det hopp om frälsning på den yttersta dagen – hopp om frälsning in i evigheten.
Det finns hopp om syndernas förlåtelse. Vi får leva av detta hopp redan här och nu genom syndernas förlåtelse. Varje dag får jag vända mig till Jesus med hopp och förväntan. ”Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort” (Joh 6:37). Den som kommer till Jesus med sin synd, den tar Jesus emot och gör ett byte med. Jesus tar synden och ger nåd och förlåtelse dess ställe. Vi får leva av syndernas förlåtelse här och nu i väntan på om frälsningen på den yttersta dagen, en frälsning som kommer ta sig uttryck i kroppens uppståndelse.
Det finns hopp om kroppens uppståndelse. Detta hopp ägde Job också. ”Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet” (Job 19:25). Job, visste detta. Därför kunde han hålla ut när han fick lida. Återlösaren var den släkting som hade ansvar att gå in och återlösa, rädda och hjälpa i olika lägen. Återlösare var i GT den närmaste manliga släkting och han hade flera olika plikter: 1 – köpa tillbaka egendom som hade tillhört en avliden släkting, 2 – köpa tillbaka en utfattig släkting som tvingats sälja sig själv som slav, 3 – erhålla ersättning för ett brott där offret avlidit, 4 – hämnas berått mord genom att avrätta mördaren, 5 – hjälpa den anhörige släktingen vid rättegång.
Här beskriver Job, Herren som sin återlösare. Om återlösaren sägs, att han lever, sedan sägs de hemlighetsfulla orden: ”att han till sist ska träda fram över stoftet” (v. 25). Det syftar till att han själv, återlösaren, ska stå upp, dvs stå upp från de döda och komma tillbaka fram över stoftet. Jesus är ju den förstfödde från de döda. Job fortsätter sedan med att bekänna att han själv kommer att dö, ”sedan min sargade hud är borta” (v. 26). Han ska dö och hans hud ska försvinna. Men att han en dag ska kroppsligen uppstå och då som uppstånden till kroppen kommer han att få skåda Gud sin återlösare, ”ska jag i mitt kött skåda Gud” (v. 26). Detta är inte via någon annan, nej han vet att han själv med sina egna ögon kommer få skåda sin återlösare, sin herre och sin Gud. Han kommer personligen få möta sin frälsare kroppsligen på den yttersta dagen. ”Jag själv ska få skåda honom, jag ska se honom med egna ögon, inte med någon annans. Därefter längtar jag i mitt innersta” (Job 19:25–27).
Detta är Jobs största längtan, ordagrant: ”mina njurar förgår i mitt inre”. En sådan positiv längtan som känns som om den kommer ta kål på en. Sådan glädje kände Job i sin längtan att då få skåda sin återlösare, sin Gud på uppståndelsens dag. Trots sina lidanden hade han detta hopp. Vid detta evighetshopp klamrade sig Job fast. Ett sådant hopp tål att det känns jobbigt i stunden. Ett sådant hopp tål att världen runt omkring rasar samman. Ett sådant evighetshopp tål att man brister ut och klagar inför Gud ”var är då mitt hopp?”, eftersom man redan vet svaret.
Vi bekänner varje söndag, och kanske oftare än så, att ”vi tror på syndernas förlåtelse och de dödas uppståndelse.” Och Luther hjälper oss packa upp ZIP-filen: ”I denna kristenhet förlåter han mig och alla trogna alla synder och ska på den sista dagen uppväcka mig och alla döda och ge mig och alla som tror på Kristus evigt liv. Det är verkligen sant.”
Jobs hopp är också vårt hopp. Detta hopp ger oss det rätta perspektivet när vi möter svårigheter, lidanden och bedrövelser på livets väg med Jesus.