Förväntningar har alla människor, många har upplevt sig besvikna när något man hoppades på inte gått i uppfyllelse, om det så skett genom en själv eller andra människor. Ibland är man besviken på Gud själv, Psaltarens ord talar tydligt om detta. I Psalm 44 börjar den välkända sången om Guds mäktiga gärningar bakåt i tiden: ”Gud, vi har hört med våra öron, våra fäder har berättat för oss om den gärning du gjorde på deras tid, i forna dagar.” för att sedan vända till en klagan och upplevd övergivenhet: ”Vakna! Varför sover du, Herre? Vakna upp, förkasta oss inte för alltid!”
Ängeln Gabriel kommer med budskapet om det profeterna talat om, det som gamla förbundet gett löfte om, att Jesus ska sitta på Davids tron. Kung David är också en slående bild för Jesus, med tanke på vilka som samlades kring honom och senare Jesus. I 1 Samuelsboken är David på flykt i öknen, och vi läser i kapitel 22 följande: ”Alla som var i svårigheter, hade fordringsägare eller var missnöjda samlades hos honom, och han blev deras ledare. Omkring fyrahundra man anslöt sig till honom.”
Dessa var inte de människor som samhället eller omgivningen skattade högt, men dessa människor med David skulle komma att utgöra stommen till framtida verk som Gud genom David skulle utföra. Gällande Jesus så var det inte bara så att människor sökte sig till Honom utan att det är Han som söker upp de sargade och slagna, ”Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket.”
Detta faktum kastar nytt ljus i tillvaron för alla som känner sig förbisedda, även om familj och vänner överger så gör Jesus inte det, Han församlar istället. Lika sant som det är att Gabriel visste var Juda land var så är det också sant att Marias hus var känt för Gabriel.
Men nu är det ju så att någon kanske ställer sig frågande till alla dessa löften och ifall de gäller en själv då Maria var i en alldeles särskild ställning? Svaret finner vi i Johannesevangeliet: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” Jesus kom till alla människor för att föra rättfärdighet fram. Då människan i tankar, ord och gärningar inte kan uppfylla det Gud kräver så har Jesus gjort det, detta talar Paulus om när han skriver ”Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen”.
Kristi liv och död är grunden varför en kristen kan vara frimodig i allt hon åtar sig. Prestationsångesten får man släppa då man istället får se alla sina verk som något Gud påbjudit en att göra. Hur ofta frågar man sig inte ifall X, Y eller Z är i enlighet med Guds vilja? En bra tumregel är att spegla det man står inför i Guds tio bud. Går inget emot dessa bud är man i de flesta fall att handla efter bästa förstånd.
Men även om man skulle handla efter minsta insikt i saken så har en kristen en sådan Gud som ser allt, vet allt, och står vid ens sida i allt. Även de mest fromma och med mest kunskap om Jesus kommer förr eller senare till en punkt där deras förnuft måste kapitulera inför den stora uppenbarelse om att Gud blivit människa, budskapet kan och skall mottagas i tro, men att förvänta sig en uttömmande kunskap om detta stora under är omöjligt.
Det är anmärkningsvärt att läsa om händelseförloppet kring Gabriels och Marias möte, inte minst Luk. 1:38: ”Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.” Vi märker att ängeln lämnade Maria efter hennes svar, mer än så behövde inte Gabriel, men vi kan bara ana glädjen i himlen då han återvänt för att berätta om det som just hänt. Samma glädje är det varje gång en syndare omvänder sig! (Luk 15:10).
Allt detta talar om för oss att vi tillhör en stor Gud, större än vi kan rama in i vår egen tankevärld. Därför kan vi, och ska vi förvänta oss, allt gott från Jesus med tanke på hur Han var där för sina lärjungar, sin omgivning.
Detta lär oss också att det är Jesus som detta handlar om. Sätter man sin tillit till något annat så riskerar man att förr eller senare komma på skam, när det man trodde skulle bära upp tillvaron inte räckte till. Annat är det med Jesus. Han tränger in i tillvaron och vänder mörker till ljus, tårar till glädje, på ett sätt bara Han kan. Sedan om denna förvandling kommer från läsandet av Bibeln eller någon broder eller syster i tron så är allt detta ett verk av Jesus.
Därför vill jag avsluta med några rader av Bengt Pleijel: ”Vi övar oss att söka hans ansikte. Varje ögonblick inför honom lyfter oss ur sorger, missmod, trötthet. Vi söker hans ansikte också inför den sista morgondag då världens sista storkrasch kommer. Vi ser något bortom alla kriser och katastrofer. Vi ser Människosonen som kommer med himmelens skyar. Då ska vi få höra det som han sagt varje gång vi sökt hans ansikte: Räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig… Ty framtiden har fått ett ansikte.”