Guds styrka sitter inte i hur stor han är – utan hur liten han valde att bli
Det är egentligen omöjligt att fånga julens oerhörda budskap på ett kort sätt – men jag tänker på ett försök någon gjorde för några år sedan: Guds styrka sitter inte i hur stor han är utan hur liten han valde att bli.
Gud är ju den väldige och mäktige eller som man säger i södra Afrika Nkulunkulu: ”Den Storestore”. Han kan inte fångas av mänskliga tankar och idéer. Han handlar inte som vi. Han tänker inte som vi. Han är Gud. Men han är Gud och han som söker oss och har gjort sig känd för oss – men inte som vi väntade oss…
Det är julens stora hemlighet. Gud avstår från sin makt för att visa sin makt. Han vill frälsa och befria, han söker det som var förlorat.
Den allsmäktige blir ett värnlöst barn, som föds i vår mitt. Den Gud vi inte kan fatta eller förstå blir ett människobarn, som vi både kan fatta och förstå, men som samtidigt är det hemlighetsfullaste och märkligaste av alla barn. Guds hemlighet ligger inte i att han är stor och väldig, utan att Han kunde och kan, och ville, bli mycket liten. Himlarnas och härskarornas Gud, den outgrundlige – Han som heter ”Jag är” – låter sig födas i världen.
Vi kan förundras över Guds plan att vinna oss tillbaka, vi kan förundras och fascineras. Gud kommer till oss som en av oss som ett hjälplöst människobarn bland de små och marginaliserade i småstad i Juda land. Han kom för att leva vårt liv och dö vår död. Den nya människan i vår mitt. Det som inte kunde tvingas fram skulle besegras med kärlekens makt.
Sådan var Guds plan. Det är det budskapet som skall förkunnas för alla till tidens slut: så påtagligt och konkret att vem som helst kan förstå det, men samtidigt så djupt och fullkomligt att en människa kan använda ett helt liv att meditera och förundras över det. Guds styrka sitter inte i hur stor han är utan hur liten han valde att bli.
Guds plan betydde att han blev en av oss. Han vet vad det betyder att trampa denna jord, han känner den som vi, ja han känner den djupare. Han vet våra begränsningar, han vet vad som plågar oss och skiljer oss, han känner dess smärta och mörker. Han vet vad som fördärvar, han vet vad som dödar oss men han har visat vägen igenom, ja han har öppnat den.
”För Gud sände sin Son i världen… för att världen skulle räddas genom honom.”
Sådan var Guds plan. Han gav oss Jesus Kristus, sin egen Son, den nya människan för han visste att detta var enda utvägen ur världens dilemma. Det är synden och upproret som skapat kaos av det goda som Gud har gjort. Vi är fångar och offer men är samtidigt medskyldiga.
För vem kan befria sig från ondskan, som har en bundsförvant till och med i mitt eget bröst, vem kan trassla sig ur skulden eller det dåliga samvetet, vem kan göra ogjort det som redan är gjort, vem kan stilla ångest och vem, ja vem kan besegra döden? Sådant var och sådant är vårt läge utan en Frälsare.
Vi var och vi är utlämnade till vad vi själva förmår och inte förmår. Vi är förlorare, utan chans, ondskan kommer att segra, den hinner upp oss till slut. Men Gud gav oss sin Son. Han kunde och han kan rädda oss. Han är Guds erbjudande till alla om en ny början och en evig fortsättning. Han bröt vägen genom ondskan och han vann seger.
Vi kan följa hans väg. Hur ondskans alla makter ansätter honom, hans barndomsflykt till Egypten, frestelserna, hoten, de makthungriga omkring honom, sammansvärjningar, intriger, oförståelse, lidande och tortyr och till slut dödsstraffet och avrättningen bland förbrytare.
Men – vad ingen då förstod och begrep – detta var vägen till seger tvärs igenom lidandet. Ingenting kunde förgöra honom. Frestelserna hade inget att erbjuda, hoten blev verkningslösa, de makthungriga fick stå där med sin skam och de sammansvurna förgjorde sig själva. Döden stod där maktlös: Guds Son gick levande ur sin grav.
Sådan var Guds plan. Han delade allt med oss. Han gjorde det för din och min skull och hela världens. Vi har en Frälsare, vi har en Befriare och Räddare.
Han gav sin Son för hela världens skuld. Alla människor finns med i hans plan – vi är nu sammanlänkade med varandra och vi har ansvar för varandra. Vi är ansvariga att föra budskapet vidare, vi är kallade att minska nöd och lidande, att ge människor hoppet och glädjen och förtröstan tillbaka. Jesus är genom Guds plan en Frälsare för alla. Vi måste se detta och vi måste besinna vårt ansvar. Världen blöder och lider, under ondskans förtryck.
Gud blev liten för vår skull. Hans styrka bestod i att avstå från makt och inte hävda den –”för intet finns som inte vinns av kärleken som lider.”