Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet (Heb 13:8).
Vi har nu gått in det Herrens år 2026. I Finland och Ukraina slutade 2025 en timme tidigare än i Sverige och Nigeria, medan man västerut fick vänta på det nya året. Det kan verka komiskt att invänta midnattsögonblicket och markera det med fest och fyrverkerier. Men Gud har själv satt solen och månen på himlen för att vi skall hålla reda på dagar och år, – för att vi skall förstå hur kort vår stund på jorden är.
Som en handsbredd har Du gjort mina dagar, min livslängd är som intet för Dig (Ps 39:6).
Men Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet i 2025, i 2026 och i det nya Jerusalem, där ingen sol behöver finnas. Vår kalender definieras utifrån Herren Jesus Kristus. Han fanns före tidens begynnelse och allt skapat har kommit till genom Honom. Men vid ett bestämt tillfälle, då Augustus var kejsare och Kvirinius landshövding i Syrien, föddes Frälsaren som ett litet barn i Betlehem. Ordet blev kött och vår tideräkning är bunden till denna underbara händelse.
När vi anger datum för vår födelse eller vigsel, när vi hugger in årtal i gravstenar, så kopplar vi våra liv och vår historia – inte till profeten Muhammed (eller som i Kina Drakens eller Ormens år) – utan till Jesus Kristus, Universums Herre och vår ende Frälsare. Det är inte en koppling som ger oss liv och gemenskap med Jesus, men den hjälper oss att se på oss själva i ljuset av Guds plan och leva med det enda nödvändiga för ögonen.
Hur tänker vi då om året 2026? Är det ett nytt verksamhetsår, då vi skall förverkliga våra visioner? Är det ytterligare ett år – i en alltför lång rad – utan mål och utan mening? Eller är det skönt att få släppa det gamla, misslyckade och få en ny chans? Kanske vi lovar oss själva att tänka mera på familjen eller att läsa flitigare i Bibeln?
Men vi vet inte vad vi skall möta av glädje och sorg. Vi vet inte om Gud har mätt ut vårt livs sista handsbredd och det skall stå 2026 på gravstenen… Eller om Jesus strax kommer åter i makt och härlighet och det skall bli uppenbart för alla levande och alla som somnat in i döden, att Han är Herren! Det är så mycket som vi inte vet!
I Kyrkan har man på 8:e dagen brukat fokusera på att gossebarnet blev omskuren och fick namnet Jesus. Det betyder ”Herren frälser”. Namnet förklarades för Josef av en Herrens ängel: ty Han skall frälsa sitt folk från deras synder (Matt 1:21)! Det är i hans namn vi kan samlas till gudstjänst och det är på hans befallning och i hans namn vi får ta emot syndernas förlåtelse. Vi döps in i Gudsnamnet och får be i Jesu namn. Så lever vi och andas dag efter dag i den offentliga gudstjänsten och i den privata därhemma. Det är en ständig påminnelse om att Herren frälser!
I Lukasevangeliet (13:6–9) berättar Jesus en allvarlig liknelse om en vingårdsägare som befallde trädgårdsmästaren att hugga ner fikonträdet som inte burit frukt under tre år. Trädgårdsmästaren bad att det skulle få stå ytterligare ett år, då han skulle gräva runt det och gödsla.
Det är ett väckelserop, en uppmaning till botfärdighet, som visar oss att det finns en dom nu, varje stund; att våra liv äger rum inför Guds ansikte! Men det finns också en dom sedan, då omvändelsen inte längre är möjlig.
När vi ser tillbaka på det gångna året, så har alla anledning att vara botfärdiga och be både Gud och människor om förlåtelse för våra brister i tro, hopp och kärlek. Galaterbrevet talar om vilken frukt vi kan bära, när vi vandrar i Den helige Ande – glädje, frid, tålamod, godhet, trohet – men är det sådana frukter vi ser i våra liv? Eller är det avund och vrede, kiv och splittring?
Vi skall vara tacksamma för att vi prövas redan nu! Det hjälper oss att ta emot trädgårdsmästarens hjälp. Vi kan sammanfatta det med psalmversen: Döm mitt hjärta här i tiden, innan världen döms av dig; och när tiden är förliden, i ditt domslut fria mig!
Domen nu kan kännas tuff och obehaglig, men den leder oss till Kristus, så att vi är hos Honom och i Honom när Han kommer tillbaka på himmelens skyar.
Liknelsen tröstar oss också, därför att vi lär oss att trädgårdsmästaren, som är Jesus, inte står overksam bredvid och väntar på den yttersta dagen. Han tar istället hand om fruktträdet. Vad gör Han?
För det första ber Han för trädet – om uppskov för en tid! Jesu omsorg om oss ser vi av hans bön för oss. I sin översteprästerliga bön (Joh 17) bad Jesus för sina lärjungar – inte att Fadern skulle ta dem ut ur världen, utan att Han skulle bevara dem för det onda.
För det andra gräver Han om trädet och gödslar. Det betyder att Han ger oss näring genom sitt ord och den heliga nattvarden. Genom att tala sanning om våra synder och undervisa om Andens frukter, vårdar Han trädet (Joh 17:15). Men även genom allt som vi skall möta under detta år, gräver Han omkring oss. Låter Han oss möta motgång och sorg, så vill Han dra oss närmare till sig. Ger Han oss utmaningar, så vill Han att vi går bedjande fram. Och ger Han oss medgång och rikliga resurser, så är det för att vi skall dela med oss till dem som behöver vår hjälp och omsorg. Det är så mycket vi inte vet, men Han vet vem vi är och vad vi behöver!
Låt oss lägga våra liv i Herrens hand – och inleda detta år i Jesu namn! Låt oss inte tänka så mycket på våra egna nyårslöften, men istället hålla fast i Guds nyårslöfte, att:
Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet.