I januari förklarade domkapitlet i Lund den pensionerade prästen Eva Fogarasi Bálint obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst för att ha frångått Svenska kyrkans tro och lära. Bakgrunden är hennes bok, Den ofullbordade kristendomen, som anmälts för att innehålla olika heresier.
Boken är enligt domkapitlet en sammanfattning av ”gnostiska källor, böcker om utomkroppsliga upplevelser, populärvetenskapliga böcker om den moderna fysiken och mera sådant som används för att stödja EFB tes att kristendomen är ’ofullbordad’, eftersom den inte omfattar ’all kunskap om Jesus’”. (Domkapitlets handling återfinns på kyrkligdokumentation.nu)
Domkapitlet sammanfattar, utifrån nämnda bok och prästens skrivelse, att hon ”tar avstånd från trosbekännelsen”, ”avvisar samtliga försoningsläror”, ”avvisar uppståndelsetron och uppger att Jesus död var en skendöd”, samt att hon ”avvisar reformationen och Confessio Augustanas bekännelse”.
Fogarasi Bálint säger att hon inte efter tio års forskning skulle kunna avge det andra prästlöftet på nytt, om att stå fast i kyrkans tro och förkunna Guds ord som det är givet i den heliga Skrift och omvittnat i bekännelsen, om inte Svenska kyrkan förändras.
I sitt yttrande anför hon till exempel uppmaningarna i Josua bok om att viga hela städer åt förintelse som varande människors och inte Guds ord. Hon skriver också att ”det är en styggelse och skymf mot Gud att påstå att det vara Gud som önskade Jesus korsfästelse och lidande för att kunna försona sig med världen genom hans blod”.
Det är positivt att ett domkapitel, för en gång skull, reagerar mot uppenbar villolära, men Dag Sandahl ställer en viktig fråga på bloggen BloggarDag (20 jan): ”Har hennes åhörare lurats bort från Sanningen och beretts en väg bort från Livet? Finns det nu en uppsättning blekingar som går evigt förlorade därför att Lunds stift skickat en villolärare till dem? Det kanske redan är kört för många, men vad gör domkapitlet för de ännu levande, så att de ska få veta vilken den autentiska och frälsande kyrkoläran är?”
Allvaret blir än mycket större då man betänker att den obehörigförklarade prästen bara är en av många som förnekar Bibeln och bekännelsen. Den utbrett falska läran får oerhörda konsekvenser för människors eviga väl. Det egna förnuftet och olika upplevelser sätts till en domare över Guds ord och man förmedlar istället vad man själv tycker vara rimligt.
Med tanke på hur prästutbildningen mer och mer kommit att se ut är läget inte förvånande. Istället för att få hjälp att se Bibelns inre sammanhang, och i ljuset av Guds helighet förundras över Hans stora tålamod med oss och Hans ofattbara kärlek som han visade genom att själv i Sonen ta vårt straff, har man i praktiken fått lära sig att Bibeln är plocklåda som man kan använda som bidrag till sin egen bild av Gud.
Efter en sådan utbildning ska man sedan plötsligt i prästvigningen lova att hålla fast vid Bibeln och bekännelsen. Detta utan att haft verkliga förutsättningar att få insikt i den sanna kyrkans tro.
Det har ofta sagts att Svenska kyrkans kontaktnät är det bästa för att nå människor med evangelium. Ja, det kan vara sant. Men då det allt för sällan används för att räcka vårt folk det frälsande evangeliet, är det uppenbart att andra ”kanaler” behöver stärkas. Bibel- och bekännelsetrogen teologiutbildning, såsom Församlingsfakulteten i Göteborg, behöver stöd och nya församlingar och gemenskaper bildas och befintliga uppmuntras. Erfarenheten visar att människor som fortfarande är vakna och känner den gode herdens röst efterhand söker sig dit där det serveras fast föda genom biblisk undervisning. De kan i sin tur ha sitt kontaktnät.
Låt oss inte förakta det Gud gör i det lilla sammanhanget. Herren frågar inte efter yttre storlek eller imponerande resultat, utan efter trohet och trofasthet i tjänsten. Låt oss frimodigt hålla fast vid att Guds ord och sakrament ännu idag har den frälsande kraft som kan föra människor från mörker till ljus!
Gunnar Andersson