I vår förvirrade och förvirrande tid är det i alla fall ett som klarnar: sambandet mellan tro eller vantro och allt det som händer i samhälle och politik.
Ett exempel på detta är den grundläggande frågan om synen på människan. Sedan upplysningstiden hävdas ett människovärde som är jämlikt. FN:s deklaration inleds med de förpliktigande orden: ”Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap.”
Mot bakgrunden av slakten av människor under kommunistiska revolutioner och under tredje rikets förintelse förstår man betydelsen av detta viktiga budskap. För en kristen står det klart att människans värde och värdighet (på engelska, ”equal in dignity”) har sin grund i att vi alla är skapade av Gud till hans avbild.
Det är uppenbart att deklarationen om de mänskliga rättigheterna har sin grund i ett värde som står över varje tillfällig politisk majoritet och inte ens grundar sig på länders lagstiftning. Detta värde knyts till den naturliga lagen, det vill säga en lag som står över människors vilja. Den naturliga rätten har istället sin djupaste grund i naturens Herre och Skapare.
Människovärde med sekulär grund
Det som var så oemotsägligt efter Andra världskrigets alla fasansfulla övergrepp och rättsvidriga massmord av hela folkgrupper har med tiden börjat få en förskjuten betydelse i vida kretsar av politiska tänkare och mediala aktörer. Ett tal om att alla människor är lika i värdighet är, enligt dessa, bara en falsk dekoration om denna människosyn inte får tydliga följder. Att tala om en mänsklig värdighet förankrad i Gud leder bara till förtryck i längden.
Människors lika värde kan bara tänkas få en betydelse i en radikal demokrati där människor alltid och över allt behandlas som jämbördiga i rätten att fatta beslut och forma vardagen: arbetstagare måste på arbetsplatsen i praktiken få samma makt som arbetsgivaren, barn samma makt som föräldrarna, de kriminella samma rätt som de lagvårdande, eleverna samma rätt som läraren, allmänheten samma ställning som experterna, nyanlända främlingar måste få samma rätt som landets medborgare.
Om man förnekar Guds existens så blir varje tal om ett i människas inre vilande värde och värdighet bara ett bedrägeri. Den förverkligade demokratin kan bara, enligt det här synsättet, förverkligas genom att de som på olika områden äger makt, ledarskap och auktoritet kliver ned från sina höga hästar och i praktiken börjar behandla andra som jämbördiga när beslut ska fattas. Sker detta inte frivilligt kommer historien till slut att skapa den absoluta jämställdheten.
Det här sättet att se på människovärdet som en politisk verklighet som människor får eller tar, har sina rötter hos Karl Marx och hos den franske tänkaren Michel Foucault. Denna politiska människosyn, där människans värde endast är grundat på den makt en människa tar eller får, har inbyggt i sig en mycket aktiv ojämlikhet. De människor som i sina tjänster eller uppdrag har yttre makt och status kan utan vidare motarbetas, ja, man har rätt att bekämpa dem – de blir föremål för ”det goda hatet”.
Ska vi försöka förstå det tilltagande kaoset i Sverige, på gator och torg, inom skola och universitet, inom sjukvård (vi har skrivit om detta) och rättstillämpning och i upplösningen av familjen, så måste man förstå vad ett politiskt grundat människovärde leder till.
Människovärde med kristen grund
Den kristna människosynen, att varje människa har ett oskattbart och absolut värde eftersom hon är skapad av Gud och återlöst av Gud på korset, är oberoende av människans yttre ställning i livet. En kristen vet att hon själv och alla hennes medmänniskor har ett absolut värde.
Därför kan en kristen hantera den ofrånkomliga verkligheten i mänskligt samliv att vi alltid har mer eller mindre över- eller underordnade relationer. En kristen kan utöva sitt föräldraskap trygg i sin auktoritet utan att någonsin glömma att de egna barnen samtidigt är Guds barn och att deras änglar alltid ser den himmelska faderns ansikte. En kristen kan underordna sig och se de överordnade som stående i Guds tjänst, samtidigt som den kristne aldrig glömmer sitt eget värde och sin värdighet från Gud.
Den utopiska tron på att mänskligheten kan organisera sin vardag utan hierarkier och endast den yttre jämställdheten ger människan värde har i historien lett till tragedier och kommer göra det på nytt. Endast återupptäckten av ett absolut människovärde grundat hos Gud kan nu rädda Sverige från undergång.