Och ur kaoset talade en röst till mig som sa:
Le och var glad för det kunde vara värre.
Och jag log och var glad och det blev värre …
När jag glad och avslappnad satte mig i stolen hos min nye tandläkare var detta citat det första som mötte mig. Det stod nämligen skrivet på ett stort plakat på väggen och satt mitt i blickfånget varpå det var omöjligt att undgå. Trots att det nu gått cirka 25 år sedan kommer minnet av detta upp lite nu och då.
Anledningen att minnet satt sig så djupt är att jag verkligen log och var glad när jag kom till tandläkaren och men ganska snart försvann leendet och så blev det värre, mycket värre. Om ytterligare några år kanske jag kommit så långt i min bearbetning av det som skulle följa att jag inför mig själv och andra vågar erkänna att detta blev början på en måttlig men långvarig (kanske livslång) tandläkarskräck.
Hela livet balanserar vi på ett sätt mellan å ena sidan glädje och höga förväntningar å andra sidan krossade drömmar och skräck. Vi såras, och sårar, skrattar och glädjer och hankar oss allt mer ärrade fram genom livet. Vissa saker har runnit av oss, annat har satt permanenta spår i oss.
Vi har just lämnat valrörelsen bakom oss där partierna menade sig berätta om de politiska lösningar som de själva vill genomföra, men med ännu större skärpa varnade de för de andra partiernas politik. Man lovar goda dagar och varnar för allt det förfärliga som skulle ske om andra partier får sin vilja igenom. Ni vet hur valet slutade, det vet inte jag när jag skriver detta. En sak tror jag mig likväl veta. Vi har skäl att le och vara glada för det kunde verkligen vara värre! Samtidigt så får vi nog också vara helt inställda på att det kommer att bli värre.
Vi är ett välmående folk med hög medellivslängd. Det är ett tryggt land med relativt låg kriminalitet, god utbildningsnivå, god ekonomi och en stabil fred. Visst kunde det vara värre?
Samtidigt är det också mycket som inte är bra, och det allvarligaste är att vi är ett av världens mest sekulariserade länder och att avkristningen bara fortgår. Men visst kunde det vara värre, det finns ju trots allt många kristna i vårt land trots att vi nu bara är en liten bevarad rest.
Den kristna kallelsen i vår tid, liksom i alla tider, är att vara realistiska optimister. Vi vet att världen kommer att gå under och att våldet och gudlösheten kommer att tillta och kärleken kommer att svalna. I våra egna liv får vi också uppleva hur saker bryts ner och går under vilket kan vara mer eller mindre smärtsamt.
Samtidigt vet vi att vi har en god och kärleksfull Gud som inte ville att tillvaron skulle vara såhär. Vi har alltså en Gud som står på vår sida i nöden och vill rädda oss, trots att det är vi människor som genom vår synd förorsakat allt lidande. Vi kan veta att det alltid väntar något bättre. Men inte nu, utan i en annan tid och i ett annat liv i livet bortom döden.
Mitt i det kaos som vår tillvara kan präglas av bör vi därför ändå le och vara glada för det kunde vara värre.
”Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket.” Lukasevangeliet 12:32 •