Sedan slutet på förra året har debatten kring artificiell intelligens (AI) gått varm. Först som en sak för de närmast invigda att fascineras över. Men när nya AI-program på bara några månader förbättrats så att deras alster inte gick att skilja från fotografier eller vetenskapliga verk vaknade debatten teknikens risker.
Om utvecklingen fortsätter i samma hastighet så kommer de kunna ersätta många mänskors yrken. Det kommer förändra samhället på ett minst lika genomgripande sätt som tidigare tekniska revolutioner.
I början av 1800-talet gjorde de så kallade ludditerna eller maskinstormarna våldsamt motstånd mot industrialiseringen av textiltillverkning. Ludditerna menade att denna hotade människors möjlighet till försörjning. Mot denna hållning kan man anföra att det hittills i den mänsklig historien aldrig har varit så att teknologiska landvinningar inneburit färre jobbmöjligheter utan tvärtom har det inneburit fler jobb men av ett annat slag.
Å andra sidan måste det framhållas att det för den mänskliga värdighetens skull var stor skillnad på den småskaliga texttillverkningen i människors hem och förhållandena i fabrikerna. Dessa slog inte bara sönder de traditionella samhällena utan hotade också familjernas roll som samhällets bärande enhet genom att flytta tillverkningen från hemmet till arbetsplatser. Likartade destruktiva inslag kan mycket väl bli konsekvensen av den artificiella intelligensen.
Hur ska då en kristen förhålla sig till den förändring som kommer? En möjlig ledning kan vi hitta hos prosten Henrik Florius Ringius (1847–1925), en av den schartuanska kyrkofromhetens mer inflytelserika förnyare. När järnvägen kom till Solberga socken höll han en predikan över ämnet betraktelse ”Med järnvägen inbryter en ny tid”. Med ingångsordet ”Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker” ställde Ringius upp sin tes:
”Med den nya färdevägen inbryter en i många afseenden ny tid, som blir bättre eller sämre än den närvarande, allt eftersom vi rätt bruka eller missbruka detta nya bevis på Guds oföränderliga godhet.”
Ringius framhåller i betraktelsen att i princip alla förändringar kan tjäna ett gott syfte och ett ont syfte. Han avslutar sin predikan med orden:
”[Järnvägens] tillkomst bådar ingenting mindre än en ny tid, af hvilkens verkningar ingen enda ibland oss blifver helt och hållet oberörd. […] Tiden är redan ond nog, gören den icke värre genom att till synd missbruka hvarje ny gåfva af den himmelse Fadrens frikostiga hand”.
Teknik är som utgångspunkt värdeneutral, men det får inte göra oss blinda för att samhällsförändringarna tekniken medför inte är neutrala. Teknik kan sättas i det godas och det ondas tjänst. På detta finns flera exempel.
En allvarlig konsekvens av den industriella revolutionen var att den ekonomiska ojämlikheten i samhället tilltog och färre människor kom att vara självägande. Precis samma sak riskerar att hända om AI ersätter människor. De datorprogram som det handlar om ägs av ett litet antal mycket stora företag vilkas inflytande över både ekonomi, kultur och samhälle kan bli så stort att inga majoritetsförhållanden kan rösta dem från makten. Då är det bara dessa företags välvilja som sprider den ekonomiska och politiska makten utanför deras slutna styrelserum.
En sådan samhälls- och världsordning är inte värdeneutral utan djupt skadlig. Dels eftersom dessa företag tar ställning för en förändrad sexualmoral och människosyn. Dels eftersom denna maktkoncentration verkar strida mot en kristen samhällssyn.
I polemik mot både socialister och borgerliga formulerade den engelske författaren Chesterton ett kristet förhållningssätt: det är inte det privata ägandet i sig som är problemet, det är för många inte äger för lite.
Det synsättet utgår från att ett gott samhälle ska ha det gemensamma bästa som ledstjärna på sätt som Paulus beskriver kyrkan i Romarbrevet; fastän alla är olika lemmar tjänar vi varandra som en enda kropp.
Behovet av att formulera och strida för en samhällslära på kristen grund kan inte nog understrykas. Varför? Under de senaste månaderna har Per Everts avhandling om hur socialdemokraterna medvetet sekulariserat Sverige diskuterats flitigt. När man läser om detta kan man fråga sig: varför tillät Gud detta att hända?
En möjlig förklaring finns när man studerar den mylla som det socialdemokratiska partiets starka antikyrklighet kommer från. I sin avhandling Tullbergska rörelsen: Striden om den skånska frälsejorden 1867-1869 beskriver Magnus Olofsson hur de skånska frälsearrendebönderna på grundval av en samhällssyn hämtad från Lilla katekesen förde en kamp för en jordreform som skulle tillgodose småböndernas ekonomiska behov. De vädjade till kungens och kyrkans ingripande men deras vädjanden blev inte hörda. När dessa arrendebönder drevs från sina gårdar för att tillgodose samhällsutvecklingen hamnade många i socialt och ekonomiskt utanförskap. I besvikelsen över det kristna samhällets oförmåga att ta ställning för de svaga växte landets första arbetarekommuner fram. Dessa blev verktyget för sekulariseringen av vårt land.
Det finns synder som Gud straffar redan här i tiden. Bland dem är förtrycket av arbetare, änkor och faderlösa. När kyrkan inte klarade av att ta strid för de utsatta gick en dom över kyrkan. Det måste stämma till eftertanke bland oss kristna. Låt oss inte tro att man kan stå neutral inför samhällsförändringar och låt oss be till Gud för att den nya tid som inbryter tvärtom ska befordra mänsklig värdighet och det gemensamma bästa. •