”Utan uppenbarelsen går folket vilse, lycklig är den som tar vara på Guds undervisning.” (Ords 29:18)
Detta är ord av den vise Salomo, nedskrivna i Ordspråksboken. Men viktigt att komma ihåg är att det var Gud själv som gav Salomo sin vishet och klokhet. Inte minst vittnar citatet ovan om detta.
Orden är sanna oavsett tidsålder och alltid aktuella att påminna sig om. För att en människa ska kunna orientera sig rätt i tillvaron behövs det en uppenbarelse. Det behövs en fast vägledning och en sanningens grund att utgå ifrån.
Utan denna blir människan som ett gungfly på öppet vatten, som måste driva omkring beroende på hur vinden blåser. Men lyckligtvis finns det en uppenbarelse. Den kommer från Herren själv, genom hans Ord.
Guds Ord har vi fått för att få den nödvändiga vägledning vi behöver – som människosläkte – och inte minst som kristna och Guds folk. Aposteln Paulus beskriver i Romarbrevet hur Gud har uppenbarat sig och sanningen även för hedningarna.
”Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat.” (Rom 1:20)
Detta är hans allmänna uppenbarelse, som var och en som studerar skapelsen kan få upptäcka.
Ändå fortsätter Paulus med att skriva:
”Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud, eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan”. (Rom 1:21)
Oavsett om man blundar för Guds uppenbarelse eller medvetet står emot den måste man komma vilse utan den.
Resultatet av detta blir alltmer tydligt i vår egen tid, hos vårt eget folk. Vårt samhälle går nu vilse på alltfler områden. Etiskt – genom egoismen och respektlösheten för andras liv och värdighet. Detta märks såväl i skolan som bland vuxna. Moraliskt – genom normlöshet i värderingar och öppen laglöshet. Vad som är rätt och fel blir alltmer diffust. Andligt – genom att många följer tidsandans avgudar istället för den levande Guden, som allmänt har uppenbarat sig i naturen och särskilt genom sin Son.
Den andliga vilsenheten visar sig också i att trots bristen på livets mål och mening ändå vilja rädda jordklotet för kommande generationer. Alltså har klimatfrågan för många blivit en andlig fråga, med inte så lite egenrättfärdighet i sig. Jordklotets räddning lägges ju på människan och det tycks bero på hennes engagemang om detta ska lyckas eller inte.
Men även kyrkan och kristna människor hamnar vilse, utan den uppenbarelse som Guds Ord visar på. Var och en av oss behöver här be om andlig klarsyn och vaksamhet. Annars är faran stor att det sker en undermedveten anpassning till tidsandans tankar och dess agenda. Vår Själafiende bryter ofta ny mark steg för steg, genom att skapa tvivel och så ut misstro emot det som Gud har uppenbarat i sitt Ord och i människors samveten. Därför gäller att följa apostelns ord om att inte anpassa sig efter denna världen, utan låta sig förnyas till sinnelaget för att kunna pröva vad som är Guds vilja. (Rom 12:2).
Varje enskild kristen som har fått ta emot vad Gud har uppenbarat i sitt ord, har även i vår tid en viktig uppgift och kallelse att vittna om att Gud har talat.
Skapelseordningen, budorden, Jesu evangelium och kallelsen till ett gott liv i hans efterföljd – allt detta är uppenbarelse från Gud att hålla fast vid. Det är en säker hamn att vara förankrad i när tidens otrosvågor går höga.
Låt oss därför som kristna be om Andens kraft att hålla fast vid vår bekännelse och det Gud har uppenbarat. Han är oändligt mycket visare och godare än världens mänskliga förnuft, som skiftar med tidsandan.
I enfald och i ödmjukhet
håll dig till Herrens ord,
och låt, när du hans vilja vet,
hans vilja bliva gjord.
(Sv.ps 63:10) •