Evangelietexten för den här söndagen talar om kallelsen till Guds rike.

Gud sänder tjänare åt sitt Ord, för det är genom Ordet, som Anden samlar människor till Jesus och skapar tron på honom.

Ett motgift mot lusten att döma.

Gud låter något hända i sonen. Han ”kommer till sig själv”.

Jorden är Herrens, och allt vad därpå är. Och Herren är Jesus, den store Herden för fåren.

”Dopet är inte endast vanligt vatten, utan vatten helgat genom Guds befallning och förbundet med Guds ord.”

Andens vind över världen.

Där Jesus Kristus står i centrum, där kan törsten stillas.

Hjälparen kommer.

Herre över allting.

Vi kan alla känna av den. Vår bön känns ibland som om den faller platt till marken.

Han lever alltid för att mana gott för dem.

Jesus tröstar sina lärjungar med att uppmana dem att tro på Gud och på honom själv.

Påskdagen började i sorg och förtvivlan för Jesu lärjungar, övergick i undran och förvirring, och slutade i glädje och jubel.

Vägen till korset.
Gud kallar alla sina barn på nytt att fira påsk, att Gud i Kristus har försonat världen med sig själv (2 Kor 5:19).