Förföljelsen av kristna fortsätter att öka. Det visar World Watch list som Open Doors årligen presenterar i januari. Allra hårdast är det i Nordkorea, och så har det varit under många år. I de 50 länder som finns på listan beräknas hela 260 miljoner kristna lida av förföljelse. Därutöver kanske 50 miljoner i andra länder.
Ofattbart många av våra trossyskon lever alltså under omständigheter som vi i västvärlden har mycket svårt att föreställa oss.
I Nordkorea är det som bekant en kommunistisk diktator som står bakom de kristnas lidande. I övrigt är islamistiskt förtryck den främsta orsaken. Såsom exempelvis i Nigeria (nr 11 på World Watch list) där Boko Haram kidnappade en kvinna på väg till sin möhippa innan jul. På Annandag jul släpptes en video där hon och hennes tio vänner avrättades. Sedan 2015 har 900 kyrkor förstörts av Boko Haram i norra Nigeria och minst 16 000 kristna har dödats (gatestoneinstitute.org).
Trots att kristna är den mest förföljda gruppen i världen får det relativt lite uppmärksamhet i media och bland våra valda ledare. I Sverige är det till och med så att myndigheter verkar ömma mer för islamister, som konstaterats vara ett säkerhetshot, än för kristna flyktingar som utvisas trots överhängande risk att mista livet vid återkomsten.
Det är inte svårt att tänka att åtskilliga flytt till Sverige, ett till namnet kristet land, med förväntan att det här skulle finnas förståelse för deras situation. Men här möter man i stället ett utbrett avståndstagande från kristendomen, något som man närmast skäms för att ha i sin historia. Detta trots att kyrkan varit helt avgörande för vårt samhälle när det gäller skola, sjukvård, rättsväsen och så vidare.
Vi kan förundra oss över historielösheten, men samtidigt inte bli förvånade. Det pågår en andlig strid mellan ljuset och mörkret, världen är i den ondes våld. Tragiskt nog är de förföljda kristna nästan glömda även i flera kyrkor. För några år sedan väckte ”Mitt kors-kampanjen” uppståndelse och motstånd från Svenska kyrkans ledning. Det gällde en Facebooksida där man kunde publicera bilder på kors. Ett sätt att uttrycka stöd för lidande kristna.
Men kanske inte heller det är något att förvånas över. Den liberala teologin leder inte till väckelse och inte heller till insikt om varför Jesus är helt omistlig och värd att riskera livet för. Därför är det nog svårt att förstå och identifiera sig med kristna som ställs inför ultimatum: Avsäga sig tron eller bli utesluten ur familjen, fängslad eller dödad.
Den som vill ha Jesus som Herre och Frälsare kan inte bli oberörd av trossyskonens lidande: ”Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den.” (1 Kor 12:26) Vi tillhör samma Kristi kropp, Guds familj, oavsett var på jorden vi befinner oss och vilken kyrklig tradition vi tillhör. Så länge vi har Jesus som vår tillflykt och vårt hopp är vi förenade i honom, trots yttre olikheter.
Här är organisationer som Open Doors och Martyrkyrkans Vänner en stor gåva. De ger oss information om våra trossyskons situation, ger stöd och hjälp åt många förföljda och bildar opinion för deras sak. Ta vara på möjligheten att hålla dig själv och din församling uppdaterad med aktuell information. Låt det du läser och hör om den lidande kyrkan bli till bön, både för de förföljda och för dem som förföljer. Herren är fortfarande mäktig att omvända den som förföljer honom (Apg 9:4).
De lidande lemmarna i Kristi kropp behöver stöd och förbön. Men de har också något avgörande att hjälpa oss med, som lever i avkristnade länder med mycket andlig förförelse: De påminner oss om att den andliga striden i högsta grad är en realitet, om den än tar sig olika uttryck, och att det är helt avgörande att hålla sig nära vår trofaste Frälsare.
Gunnar Andersson