När vi läser vår Bibel så ser vi hur översållad den är av referenser till familjegemenskap. Än talar han om sitt folk som sin brud, och än om oss som sina barn. Ibland hämtas även bilder från djurvärlden, som när Jesus gråter och Jerusalem och säger: ”Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta ville jag inte samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna! Men ni ville inte.” (Luk 13:34)
Åter och återigen hör vi ord från Gud som sörjer över det som gått förlorat och talar om hur han vill återupprätta relationen. Vad är det då egentligen som gått förlorat, vad är det för relation som var så märkvärdig att Gud iscensätter en mångtusenårig plan för att återställa det som gått förlorat?
Den ursprungliga familjen
När Gud skapade Adam och Eva så var det för att de skulle leva i gemenskap med honom, brukar vi säga, men det är inte hela bilden.
Den allsmäktige treenige Guden skapar en enorm himmelsk härskara. De utgör tillsammans med Gud en familj. Här finns det mycket som vi inte vet, men somliga av dessa kallas Gud söner, vilket absolut inte ska förväxlas med den andra personen i gudomen, men familjekonceptet har alltså inte sitt ursprung hos Adam och Eva och deras barn, utan i himmelen. Gud har en himmelsk familj.
Här kanske någon studsar lite, kan det verkligen vara riktigt att prata om de goda andliga väsendena som Gud skapat, som Guds familj? Ja, Bibeln gör det. Det finns ett flertal ställen i Bibeln som ger oss en glimt av hur det fungerar i Guds himmelska hushåll, och flera ställen där vi läser om himmelska rådslag (ex. 1 Kung 22:19-23), inte för att Gud behöver några råd, men han gör saker tillsammans med sina medarbetare. Det är analogt med att Gud inte är beroende av oss för att nå ut med evangeliet, men har valt att arbeta tillsammans, och genom oss.
Inblickarna i himlen kompletteras ibland också med att en del av de himmelska varelserna kallas Guds söner.
I Jobs bok återkommer detta vid tre olika tillfällen (Job 1:6, 2:1, 38:7). I Job 38:6-7 står det: ”Vem lade dess [jordens] hörnsten, medan morgonstjärnorna sjöng tillsammans och alla Guds söner ropade av glädje?” Men är inte Jesus Guds enfödde son? Ja, ”född, inte skapad, av samma väsen som Fadern” (Nicaenska trosbekännelsen). Det hindrar inte Gud att skapa väsenden som han kallar sina söner.
Så läser vi det märkliga ”Låt oss göra människor, till avbild lika oss” (1 Mos 1:26). De himmelska varelserna måste ha varit växelvis förstummade och lovsjungande. De har bevittnat hur Gud har skapat det mest märkliga, det mest fantastiska. Jorden med alla dess växter och djur. De har sett hur Gud skapat djuren att leva i familjer, och kan se hur det på något sätt återspeglar det himmelska, men så kommer det underliga, låt oss göra människor.
Människan är inte alls som biologiböckerna menar, det mest avancerade djuret, utan Gud vill skapa fler familjemedlemmar. Den himmelska familjen ska utökas med en jordisk. En utökning av Guds familj, som likt djuren är av kött och blod, men som olikt alla djuren är del av Guds hushåll, Guds familj.
Det är kontexten för människornas skapelse. Adam och Eva, var Guds jordiska familj (Adam kallas Guds son i Luk 3:38). Detta är viktigt för att vi ska se vad frälsningen egentligen är. Frälsningen är inte bara en räddning från evig död, utan det är ett återupprättande av Guds ursprungliga familj. Den blir återskapad redan här på jorden i det människor låter sig frälsas, men den väntar på sin fullkomning på den nya jorden.
Men tillbaka till Guds familjehistoria. Tragedin inträffar när en eller flera av de himmelska familjemedlemmarna sätter sig upp mot Gud. Vi vet inte detaljerna, och möjligen kan det vara så att det går utanför vår fattningsförmåga, Bibeln är sparsam med information kring detta. Men fallet börjar i ett himmelskt uppror. Det sprider sig till jorden när djävulen lockar med sig människorna.
Vi kan säga att vi verkligen har en familjesplittring. Både delar av den himmelska familjen och den jordiska familjen har gjort uppror. De vill gå sin egen väg. Det har fruktansvärda konsekvenser. Synden för med sig död. Människorna vänds från att leva i en öppen, kärleksfull gemenskap med Gud och varandra till att sätta sig själva främst, och med misstänksamhet och avund betrakta sin omgivning. Döden lurar nu bakom varje hörn.
I detta perspektiv ska vi se Guds stora frälsningsplan. Gud sörjer över den förlorade gemenskapen, vet vari problemet ligger, och hur det kan lösas.
Den magnifika inkarnationen
I Matteus 12:46-50 talar Jesus om vilka som är hans familj. Vi är vana vid Nya testamentets sätt att prata om den kristnes relation till Jesus, men för de ursprungliga åhörarna var det uppseendeväckande.
”Han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: ’Här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske Fars vilja är min bror och min syster och min mor.’” Aldrig tidigare har Gud talar om människor som sina syskon, inte ens före syndafallet. Med sin gest inkluderar Jesus även de lärjungar som skulle följa honom längre fram, även i vår tid.
Genom Jesu människoblivande, inkarnationen, så är Jesus vår broder, eftersom han är en människa som vi. Nya Testamentet talar tydligt om just detta. Han delade våra villkor på jorden. Han hade en kropp som blev hungrig och kunde bli sjuk.
När ängeln förkunnade Jesu födelse för herdarna på ängen, sa han: ”Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren.” (Luk 2:10-11) En här av änglar sjöng sedan en hyllningssång till Gud. Guds himmelska familj gladdes åt Guds underbara plan att frälsa människorna. Jesus skulle frälsa människorna från synden, och till den rätta familjegemenskapen med Gud.
Jesus sitter nu på Faderns högra sida, som vi bekänner i Apostolicum, men han blev vid en viss tidpunkt, och kommer alltid att vara, människa. Han har den förhärligade uppståndelsekroppen, inte så som Lasarus och övriga som uppstod för att fortsätta livet i sina kroppar som vilar under förgängelsens förbannelse, utan som den förste som har en sådan kropp som vi ska få efter uppståndelsen.
Det var nog inte mycket av detta som vi nu har talat om, som den överraskade folkskaran kring Jesus, i Matt 12, förstod när Jesus gjorde sin gest mot lärjungarna. Den enkle mannen från Nasaret såg inte ut att vara den Messias de hade föreställt sig. I verkligheten var Jesus något långt mer, han var Gud själv.
Vi sitter här med facit i hand och ser att Jesus både var Jesajas lidande tjänare, och samtidigt den mäktige kungen, ja han var uppfyllelsen av alla messiasprofetior. Jesus kunde själv tala om hur alla skrifterna talade om honom (Luk 24:27). Han är den som slagit mänsklighetens svurne fiende, betalat vår omätliga skuld, i det att han förnedrade sig, blev människa och dog på korset. Denne Jesus pekar än idag på sina lärjungar och kallar dem sin mor och sina bröder.
Familjeåterförening
När vi läser om den stora vitklädda skaran i himmelen (Upp 7:9-10), så är det den underbara beskrivningen av den familjeåterförening som en gång ska äga rum. För den som tror på Jesus, finns det en plats vid detta bord som väntar, och vi ska tillsammans stämma in i lovsången: ”Frälsningen tillhör vår Gud, som sitter på tronen, och Lammet!” Vi ska sitta där med alla som på jorden har varit våra syskon i Herren.