Johanna Nyholm Skoglund är församlingspedagog i Sankt Pauli församling i Göteborg och jobbar med barn 0–12 år. Hon är född och uppvuxen i Småland, och sedan 1993 gift med maken Stefan. Tillsammans har de tre barn. I den här intervjun berättar hon om sig, sin bakgrund och om arbetet med barn och unga, bland annat i Sankt Pauli församling i Göteborg.
Vem är du?
Jag heter Johanna Nyholm Skoglund och är gift med Stefan och har tre barn. Jag är uppvuxen på landet i Småland, med många syskon. Under min uppväxt fanns det livaktiga församlingar i Svenska kyrkan där vi bodde och där var vi med. Jag har fått mycket Bibel med mig hemifrån, också sådant som kanske inte läses för barn så ofta, som till exempel berättelsen om Akans synd i Josua 7.
Studier, Stockholm och giftemål
Jag är farmaceut (receptarie) och har alltså en utbildning för att jobba med läkemedel och har även en teol. kand. Vi var flera kompisar som läste teologi tillsammans. Jag bodde i Stockholm då och där kunde man läsa teologi på kvällarna. Till att börja med gjorde jag det mest för skojs skull tillsammans med de andra men till slut var det lika bra att ta en kandidatexamen i teologi.
Under en termin gick jag på Credoakademin samtidigt som jag läste teologi på universitetet och innan dess hade jag gått bibelskola på Strandhem hösten 1990. Strandhems bibelskola och Credoakademin har betytt mycket för mig.
Sedan behövde jag ”bli något”, så då läste jag till farmaceut. Totalt bodde jag i Stockholm i sju år. Min man Stefan kommer från ELM (Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner), så vi var med i Roseniuskyrkan men vi var också en del i S:t Jakobs församling (Svenska kyrkan). Göran Beijer (nu biskop emeritus i Missionsprovinsen) var där då.
1993 gifte sig Johanna och Stefan. Hon berättar att det var under året på Strandhem som de träffades, och hon säger: Jag hade nog inte träffat en levande BV:are innan Strandhem. ”BV:are röker som borstbindare, men annars är de nog bra”, sa min pappa innan jag började där – och båda delarna visade sig stämma!
Hur kom det sig att du började jobba
med barn?
1998 flyttade jag till Göteborg och jobbade först på apotek och senare på Din Bok (en kristen bokhandel i Göteborg) där jag var fram till 2013.
Man kan nog säga att jag halkade in på barnbiten. Det bara blev. Jag engagerade mig som söndagsskollärare och skrev en del texter för Droppen (en kristen barntidning som ges ut av ELM) och jag vet att jag sade vid något tillfälle till Bodil, som var redaktör då, att ”du måste ha världens roligaste jobb”. När Bodil skulle sluta hörde hon av sig och frågade: ”Vill du ha det?”
Johanna fick jobbet och jobbade deltid som redaktör på Droppen 2007–2014, och samtidigt deltid på Din Bok, och hon berättar: Droppen är bland det roligaste jag gjort. Vi var bara två som jobbade då och vi skulle fylla 18 tidningar om året med material för barn 5–12 år. Jag fick vara spindeln i nätet och komma på undervisningsteman, reportage, ha läsarkontakt med barnen och deras familjer och mycket annat. Det var egentligen först med Droppen jag började jobba med barn.
Barnsjukhuset i Göteborg
Efter Droppen och Din Bok blev det jobb som farmaceut igen åren 2013–2019, först med läkemedelstillverkning och sedan på barnsjukhuset i Göteborg. ”Jag var på BARN-IVA (intensivvårdsavdelningen för barn) och hjälpte sjuksköterskorna med läkemedelshanteringen. Jag tillbringade nästan hela arbetsdagarna i läkemedelsrummet och blandade infusionssprutor och antibiotika och diverse annat. Vi var där för att avlasta sjuksköterskorna, så även om jag arbetade på en barnavdelning hade vi inte mycket kontakt med barnen.”
Församlingspedagog i Sankt Pauli
För cirka fyra år sedan såg Johanna en annons om tjänst som församlingspedagog i Sankt Pauli församling i Göteborg. Hon fick tjänsten och berättar: Vi är 13 personer i arbetslaget och då är vi två församlingspedagoger. Jag jobbar främst med barn 0–12 år, sedan tar min kollega Marcus vid med konfirmander och så. Det ligger lite extra på mitt hjärta att de barnen som är uppvuxna i kristna familjer ska stärkas och bevaras i tron.
Sankt Pauli är en relativt stor församling med mer än 200 gudstjänstfirare en vanlig söndag. Johanna berättar: Till både gudstjänster och barnsamlingar kommer både de som bor i närområdet och har Sankt Pauli som sin närmaste kyrka och de som bor längre bort men söker sig hit för att de trivs i Sankt Pauli. Som församlingspedagog får jag möta människor med väldigt varierande kunskap om den kristna tron. Jag möter barn som gått i kyrkan i hela sitt liv och i samma barngrupp kan det vara något barn som inte vet vad det är att be och frågar: ”Be, vad gör man då?” För en del föräldrar som kommer till Öppna förskolan kan det vara första gången som de ber tillsammans med sina barn. Så vi har hela spektrat. Det är mission både där vi är och bland dem som söker sig hit.
Jag vill också gärna hitta sätt att ”hjälpa” de kristna familjerna! Vi träffar ju inte barnen så många timmar jämfört med hur många timmar de är i sin familj. En sak vi gjorde var när vi gjorde en enkel bibelläsningsplan till Markusevangeliet och hade en bibelutmaning, ”läs en hel bibelbok i den riktiga Bibeln”. Som kristen förälder vill man ju gärna att barnen ska komma i gång att läsa själva i Bibeln och det kanske inte alltid är så lätt att få till men har man då femton kompisar som också ska läsa Markusevangeliet så kan det bli en hjälp, också för föräldrarna.
Hur jobbar ni?
På vardagar har vi Öppen förskola och Babyrytmik dagtid och när barnen sedan börjar förskola finns det möjlighet att komma efter förskolan på onsdag eftermiddag och umgås, vara med på sångstund och förbereda familjegudstjänst m.m. Varannan fredagskväll träffas barn i årskurs 3–6 på Fredax, då samlas strax över tjugo barn till olika aktiviteter och har Bibeldax och aftonbön. På söndagar har vi söndagsskola under en del av högmässan i tre olika åldersgrupper. Vi har också ”Minikyrka” några gånger per termin. Det är en vardagsgudstjänst på en förmiddag med mycket sång och en bibelberättelse. Tre söndagar per termin har vi familjegudstjänst där våra barnkörer och församlingens förskola medverkar. Att vara med och planera barn- och familjegudstjänsterna ingår i mina arbetsuppgifter.
S:t Pauli förskola
Församlingen har också en förskola med två avdelningar, Arken och Oliven, med sjutton barn per avdelning. Den ligger i ett annat hus nära kyrkan. Johanna berättar att barnen därifrån brukar vara med när de har ”Minikyrka” och de bjuds in till familjegudstjänsterna som barnen övar sånger till. De har ”bibelkvart” en gång i veckan då de får höra en bibelberättelse: Jag är där och håller i den ibland, annars är det rektorn Bodil, eller någon av prästerna. Det är många från närområdet som har sina barn där, för att de har hört att det är en bra förskola så det är en väldigt fin kontaktyta.
Undervisning
På frågan om de har en plan för undervisningen i söndagsskolan och Fredax skakar Johanna på huvudet: Det hade ju känts bra att kunna svara ja, men det är inte så att vi har ett superstrukturerat schema där vi betar av saker i tur och ordning utan det varierar lite.
Vi jobbar ofta med teman under perioder/terminer och med olika svårighetsgrad beroende på vilken grupp. Mellangruppen i söndagsskolan hade till exempel ”den röda tråden i Gamla testamentet” under nästan ett år. Då hade vi ett snöre i rummet med bilder på berättelser ur Gamla testamentet i tur och ordning. Vi kunde då prata om hur Gud lett sitt folk genom historien fram till det att Jesus föddes. Under det året hann vi med mer än bara de vanligaste barn-bibelberättelserna.
Vi utgick från en karta över Israel under en termin och fick veta vad som hände på olika platser. Det gör det också tydligt att det här har hänt på riktigt på en bestämd plats och vi vet var och kan till och med besöka den platsen om vi vill. Jag tycker om att förankra berättelserna de gånger vi har tid och plats och annan information.
De äldre barnen har haft trosbekännelsen någon termin och vi har även varit ”gudstjänstdetektiver” och pratat om varför gör vi det och det i gudstjänsten? Och då upptäckte de också att nästan allt vi säger och sjunger i en högmässa kommer från Bibeln.
Det finns inte jättemycket material som kommer längre än till de allra vanligaste barnbibelberättelserna på svenska så då får man göra det själv. Jag har också god nytta av att jag vet vad som varit i Droppen och kan använda material därifrån och så översätter jag en del från engelska och letar idéer på olika håll.
Jag och många av mina kollegor, vi brinner för bibelundervisning och vi märker att folk söker sig hit för det. Vi har nog rätt mycket undervisning, och vi tror på det. Det kommer till exempel ungdomar hit på församlingens studiekvällar på tisdagar. Jag tror att de känner att det är på riktigt.
Jag minns att Lars Artman (nu biskop emeritus i Missionsprovinsen) pratade någon gång om att en sund kristen tro innehåller tre saker: dogmatik, etik och mystik. Jag tänker att det går att ha med sig redan när det gäller barnen, men kanske lite förenklat. Dogmatik blir till exempel att skicka med dem bibelberättelser. Etik, det är att det vi tror har konsekvenser i livet, det spelar roll. Mystik att börja få ett eget personligt andaktsliv med bön.
Man behöver alla pusselbitarna för att det ska bli en helhet. Och där kan vi hjälpa till lite, att skicka med av de sakerna.
Kyrkoåret
Med Droppen jobbade vi hela tiden med kyrkoåret och hade andakter för varje söndag under terminerna. Det är inte alltid så lätt att utgå från texterna under kyrkoåret för barnen utan det kan vara en utmaning ibland. Periodvis har vi kyrkoårets texter som tema i söndagsskolan i Sankt Pauli också och under pandemin, när vi inte kunde träffas som vanligt, gjorde vi sammanlagt 33 söndagsskolefilmer som handlade om samma ämne och texter som de vuxnas digitala gudstjänst, det kändes viktigt att det blev en helhet för familjerna.
Viktiga vittnesbörd
Jag är glad att det är så många som är engagerade i vår församling och är söndagsskollärare och medhjälpare i olika grupper. Jag har ju betalt för att vara här och prata och göra det jag gör men när andra vuxna och tonåringar berättar något så väger det de säger på sätt och vis ännu tyngre.
Barnen som jag jobbar med är ofta de bästa missionärerna och vittnena. Vi har en man som kommer till kyrkan varje söndag numera eftersom ett barn i grannfamiljen frågade honom: ”Varför går aldrig du till kyrkan?”
Jag tänker också på ett exempel från en ”kompiskväll” på Fredax. På en kompiskväll har vi någon extra inbjudande programpunkt som snackstest och då är det lite lättare att bjuda med kompisar som inte brukar vara i kyrkan. Vi har även andakt, bibelläsning och sång som vi brukar ha på Fredax. Inför en sådan kompiskväll var det två killar i Fredax som ville leda andakten och det blev så bra. Då satt det två coola killar och ledde andakten och sedan sade de som den naturligaste sak i världen ”nu ska vi be, och det gör man så här”. Och det blev ett sådant vittnesbörd för kompisarna att se det.
Double listening
Man behöver också vara medveten om vilka frågor som är viktiga i samtiden. Det pratade vi mycket om på Credoakademin och där hörde jag för första gången begreppet ”double listening” (”dubbel-lyssnande”) som var ett uttryck som John Stott använde. Att lyssna på omvärlden och samtidigt lyssna in vad Bibeln säger. Vilka frågor finns i vår omvärld? Och vad svarar Bibeln på det? Till exempel är miljön en fråga som många barn och ungdomar är uppfyllda av. Jag såg en video med Greta Thunberg, och hon verkade må så dåligt. Det var som att hela världens framtid vilade på hennes axlar, ”får jag inte dem att fatta så är det kört”. Då får vi också lyssna på Bibeln som pratar om förvaltarskap men också berättar att jorden ska nötas ut som en klädnad. Synen i Uppenbarelseboken av Herren på tronen, som har koll på allt kan ge oss trygghet i allt detta.
Vilka frågor rör sig i barnens värld och vad svarar Bibeln på dem? Och så får man försöka berätta om det på barnens nivå.
Vad har arbetet med barn för betydelse för kyrkan och framtiden?
Mina tre barn har gått i vanlig kommunal skola. Det är inte alltid lätt att som kristen vara barn eller barnfamilj i sin omgivning. Det är lite ”ufo-stämpel”. Jag tror att det är jätteviktigt att få ett sammanhang och kristna vänner, inte minst för barn och ungdomar. Det var jätteviktigt för mig att jag bevarades i tron som tonåring att jag hade kompisar som också trodde på Gud.
Det är klart att det är viktigt med arbetet bland barn eftersom varje barn är viktigt och värdefullt och borde få höra om Jesus!
Till sist säger Johanna: Mänskligt sett ser det inte så ljust ut med kyrkans framtid men vi tror på en stor Gud. Det är glädjande att folk kommer till tro också senare i livet. Och så kommer hon tillbaka till undervisningen: Vi gör ju andra saker också, men vi har fått ett uppdrag att lära ut/undervisa och det är något som lockar människor. •