Läsaren introduceras till en rad nycklar och praktiska hjälpmedel för bibelläsningen, inte minst Gamla testamentet, och man får se det ena exemplet efter det andra på hur Bibelns böcker, händelser och personer på märkliga sätt löper i varandra och skapar svårförklarliga egenheter som fordrar en förklaring som går utöver det vanliga.
Under de senaste åren har det kommit flera böcker som visat på Bibeln unikhet. Jag tänker till exempel på Vishal Mangalwadis, The Book That Made Your World: How the Bible Created the Soul of Western Civilization från 2014. Ewerts bok tillhör den här genren men fokuserar inte så mycket på vad Bibeln åstadkommit som dess innehåll, en slags bibelteologi med iögonfallande detaljer som å ena sidan blir en guide till vad man kan upptäcka när man läser Bibeln noggrant om och om igen med helheten och delarna i åtanke och å andra sidan pekar på dess gudomliga inspiration. Med författarens egna ord: ”Alla snillrika kopplingar i texterna pekar tvärtom på att en överjordiskt intelligent hand tycks ha medverkat i sammanställningen” (s. 185).
Redan i det fjärde kapitlet på temat ”trädgård” förs läsaren från Bibelns början till dess slut, senare i boken sker samma sak med den inbjudande uppmaningen ”kom!”. Andra teman som kanske lite överraskande undersöks är kläder och berg. För den som är intresserad av siffror ägnas ett helt kapitel åt detta och då ligger fokus inte på Bibelns sista bok med dessa många tal utan dess första kapitel i vilket sju-talet visar sig dominera. Visste du till exempel att Bibeln första mening består av sju ord som i sin tur har sammanlagt 28 bokstäver (7×4)? Så kallade akrostikons, det vill säga när begynnelsebokstaven på ett antal på varandra följande ord bildar ett ord, förekommer här och var i Bibeln. I Esters bok möter vi konstigt nog aldrig ordet HERREN (JHVH) eller Gud explicit, men gudsnamnet framskymtar ändå i grundtexten genom just akrostikon i bland annat Ester 1:20. Ewert översätter versen så att den svenska läsaren får se hur orden bildar namnet HERREN. Framviskad under textens yta får vi senare i samma bok se hur ”Jag Är” ska rädda Guds folk (Ester 7:5). För den som funderar kring tidpunkten och platsen för Jesus födelse visar författaren i kapitlet ”Den långa tidslinjen” hur optimerad både tid och plats var för att maximera spridningen av evangeliet.
Författaren drar sig inte för att ta upp Bibelns svåraste ställen och berättelser. Ett lågvattenmärke, som jag själv närmast mår illa av att läsa, berättelsen om leviten och hans bihustru i Domarboken 19 får en ordentlig genomgång och blir insatt i sitt större sammanhang.
Även detta mästerverk har sina fläckar. Jag noterar till exempel att beskrivningen av titeln människosonen i noten på s. 93 inte stämmer. De fyra tillfällen när titeln används av någon annan än Jesus själv finns utanför evangelierna. I evangelierna hörs den bara från Jesus läppar (möjligen undantaget folkets fråga i Joh 12:34). Illustrationen på s. 142 kan bli missvisande så till vida att man får intrycket att resor från Babel och Mesopotamien till Israel skedde direkt österifrån, då i själva verket man normalt kom norrifrån via de stora floderna. Och det finns en och annan potentiell tråd som missas, till exempel att när HERRENs ängel slår Assyriernas här sker det på gränsen till Egypten (2 Kung 19:8-9, 35), inte utanför Jerusalem, en anspelning på uttåget ur Egypten!
Men dessa petitesser förtar inte helhetsintrycket. Boken är en fascinerande, välskriven berättelse – en cliffhanger i bokens början får sin lösning först långt senare – om ett Mästerverk som inspirerar till bibelläsning.
Dess format, inbunden med vackra hårda pärmar, gör att den passar bra som gåva att ge bort. Den borde stå högt upp på många bibelläsares och potentiella bibelläsares önskelista, så varför inte ge bort några exemplar i julklapp?
Per Ewert, Mästerverket. Varför Bibeln är den främsta litterära produkten i världshistorien. Stockholm: Libris, 2025. 351 sidor.