Mikael Mogren, biskop Västerås stift, lyfter möjligheten för exempelvis församlingspedagoger som har lärarexamen och gör många prästliknande uppgifter. ”En person som är 45-50 år och vill nu bli präst. Nu skulle den personen framför sig ha en fem och ett halvt års utbildning. Det som den personen har med sig från utbildning och yrkesliv, blir nollat. För de här personerna är den här utredningen viktig.”
Samtidigt biföll kyrkomötet motionen från Jesper Eneroth (s) och uppdrog åt ”kyrkostyrelsen att ta fram riktlinjer som ger pastorat och församlingar möjlighet att vid tillsättning av prästtjänster efterfråga kandidatens inställning till att viga alla par enligt Svenska kyrkans ordning – i dessa riktlinjer ska klargöras att beredskap att viga samkönade par ska kunna ses som en förutsättning för att inneha en prästtjänst.” (Citat ur motionen).
Därmed kommer det att bli formellt möjligt att välja bort sökande som har en biblisk äktenskapsförståelse vid tjänstetillsättningar. I praktiken sker detta redan på många håll, även i stiftens antagningsprocesser, trots att det betonades i samband med kyrkomötets beslut 2009 om vigsel av par av samma kön, att så inte skulle ske. Kyrkostyrelsen slog då fast: ”Frågan om hur man ser på vigsel med par av samma kön ska inte heller ha betydelse vid exempelvis prövning av prästkandidat eller anställning av präst, musiker, kyrkvaktmästare eller annan personal i kyrkans tjänst.”
I en debattartikel (Kyrkans tidning 12/12) ifrågasätter sju prästkandidater varför biskoparna är så tysta i frågan. ”Ett flertal av er har antagit oss prästkandidater med traditionell äktenskapssyn. Då tillhör det väl sakens natur att Ni också företräder oss och ombesörjer att vi kommer ut i tjänst?” De framhåller också att biskoparna har en skyldighet, i enlighet med tidigare beslut, att se till att de församlingar som söker präster som står för traditionell äktenskapssyn också får det.
Dessa båda beslut i kyrkomötet illustrerar det tragiska avfallet från biblisk tro och bekännelse inom Svenska kyrkan. Den beslutade majoriteten håller fast vid att det ska bedrivas kyrklig verksamhet i hela landet och därför vill man underlätta för fler att kunna prästvigas. Samtidigt är det tydligt att man vill fortsätta med utrensningen av dem som misstänks vilja hålla fast vid bibel och bekännelse. Man har gift sig med tidsandan och tycks hela tiden lyssna in vad som förväntas av dem i opinionen och omtolkar bibelord så att det passar den nya agendan.
Därmed är man blind för vad Herren själv hade för syfte och plan med att sända budbärare till vårt land och varför Han fortfarande kallar män att gå in i Ordets tjänst. Att Han i sina bud uppenbarar sin goda vilja för våra liv, och inte minst att han genom Jesus Kristus vill rädda oss från att gå evigt förlorade.
Det andliga mörkret är verkligen omfattande i vår tid, inte bara i landet som stort utan också inom kyrkor och samfund. Samtidigt står det fast att ”ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” (Joh 1:5). Det finns fortfarande möjlighet för församlingar, gemenskaper och enskilda, som inte ser Guds ord som en börda utan som en gåva, att verka. Man kan göra det med frimodighet eftersom Herren själv har lovat att vara med, hjälpa och leda genom sin Ande.
Där man troget håller sig till Herren har man ljuset. Om församlingen kan upplevas svag och ha små resurser är det värt att tänka på att även ett litet ljus syns i mörkret. Det har också visat sig under senare år att människor som börjat fråga efter meningen med livet inte minst söker sig till sammanhang där de förstår att man står stadigt och håller fast vid bekännelsen. Det ger anledning till fortsatt frimodighet, till att fördjupa sig i Guds ord och till öppenhet för människor. Guds Ande väcker och stärker fortfarande den frälsande tron när evangeliet ljuder!