Vi behöver stanna upp inför vårt dop och fråga: Varför är dopet viktigt?

I Nya testamentet talas det om Jesu återkomst över trehundra gånger. Det är således en säker sak och Jesus själv undervisade ofta om det.

Tron är av många slag. Tron på Jesus kan vara en tro på en av Guds inkarnationer bland många andra under tidernas lopp. Det kan vara en tro på en undergörare som verkar på ett övernaturligt sätt. Det kan vara en tro på en etiskt och moraliskt högtstående människa. Det kan vara en tro på en som hjälper i alla livets svåra situationer, en som man kan vända sig till i bön. Det kan vara en tro på en som är garantin för att synderna är sonade och att vi nu genom honom har förlåtelse för våra synder och evigt liv.

Vi går mot slutet på kyrkoåret. Vi har redan passerat allhelgona och texterna manar till allvar inför domen och evigheten. I dagens texter får vi höra om hur vi skall ta ansvar för vår värld och visa kärlek mot våra medmänniskor. Evangeliet om den rike tullmannen Sackaios som mötte Jesus och blev helt förvandlad har mycket att lära oss. Nu är Jesus är på väg till Jerusalem den sista gången. Påskveckan närmar sig och Jesus vet vad som väntar honom, men först måste han få tala med tullmannen Sackaios.

Jesus talar om salt, och salt nämns i Bibeln först i Första Mosebok:
”De församlade sig alla och tågade till Siddimsdalen, där Salthavet nu är.”
Salthavet är Döda havet, och där utkämpades ett krig. Det står i kapitlet före, att på långt håll såg området ut som Herrens lustgård. Men på närmare håll var det en otäck plats, full av asfaltgropar. Där låg Sodom och Gomorra, syndens nästen. Det var så långt ner man kunde komma, både på jordytan och i andligt avseende.

”Det folk som sitter i mörker ska se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga ska ett ljus gå upp.” (Matt 4:12). Likt en lastbil som susar fram med strålkastarna påslagna på en kolsvart landsväg och solens plötsliga frambrytande över den svarta...